Dagboken
Du har valt att visa artiklar som är taggade med #2017
En liten årskrönika 2017
Det är ganska intressant för en själv att så här i slutet på året gå igenom bilderna och se vad vi har gjort 2017. Det blir en sorts snabbspolning av händelser och upplevelser. Här delar vi med oss några av dem.
Katten Leo hör förstås till familjen. Han vill gärna vara med och kolla vad vi gör och han följer naturligtvis med i den moderna tekniken.
Även bakningen i en vedeldad bakugn i Birgittagården är något nytt för oss. Vårt deltagande inskränker sig till att kavla och grädda en brödkaka, men vi får oss till livs massor av erfarenheter från familjerna som hållit på med denna tradition i åtskilliga år.
Så här in på vintern har det blivit för kallt att vara ute i verkstaden och arbeta så en del moment i tillverkningen har flyttat inomhus. Vad passar bättre än att sitta framför spisen och göra finputsen.
Årets stora elände - avloppet - föredrar vi att förtränga. Några av de trevligare minnena finns direktlänkar till här nedan.
Den nya järnvägen under Stockholm
Mer om tillverkning av bakredskap
Taggat: #2017 #personligt #årstider
Ett skitproblem - etapp 3
Nu ska vi avsluta den här lilla serien med lite bilder och beskrivning av själva "tekniken".
Ovanpå den noga utplanade sandbädden läggs först s.k. spridarplattor och sen biomoduler. Dessa är till för att det "gråvatten" som kommer från slamavskiljaren ska fördelas och luftas innan det rinner ner i sandbädden. Röret ovanpå sprider vattnet över hela bädden.
Över den här konstruktionen läggs en geotextil / fiberduk som ska hindra att jord tar sig ned i filterkassetterna. Hela paketet isoleras med 10 cellplast och ovanpå den lägger vi ett lager sand för att hålla dem säkert på plats när jorden fylls på.
Förutom slamavskiljaren har vi satt dit en pumpgrop. Där samlas gråvattnet och pumpas sen ut i spridarledningen. Det måste göras för att de nya filterkassetterna ligger högre än utloppet från slamavskiljaren. Dessutom ska det bli bättre funktion om vattnet kommer ut satsvis i ledningen. Annars rinner det bara långsamt ut.
Nu får vi hoppas att tekniken fungerar som teorin säger så att vi slipper bekymra oss och att vi slipper gräva upp igen. Två gånger är nog. Nu är alltihop täckt av jord som vi inte hann planera ut innan det blev fruset. Det får vi ta hand om i vår och göra plantering ovanpå. Tillsvidare hoppas vi att snön döljer de kladdiga högarna.
Länkar till tidigare avsnitt av skitproblemet:
Föregående - etapp 2
Första - etapp 1
Slutet gott
Nu är grissäsongen avslutad. I går morse kom slaktaren och det behövs inte så mycket förklaringar i övrigt. Det blev en tidig morgon i höstmörkret. Vi gick ut med pannlampan på för att börja elda i pannmuren (bykgrytan). Det behövs hett vatten vid grisslakt.
Det blev en härlig höstmorgon när solen kom upp. Röken och ångan från eldningen spreds över nejden. Tina kom med som "hjälpslaktare". Själva har vi ju ganska så obefintlig erfarenhet av slakt.
Till att börja med var det lite nervöst kutande fram och tillbaka för att leta fram grejer som man behöver ha vid hemslakten. Och så gällde det att mata pannmuren med ny ved ständigt och blåsa på så brasan var i full fart. Hela grytan var fylld, så där en 100 liter vatten som skulle upp i koktemperatur.
När grisen är slaktad, tappas den på blod (som vi delvis tog till vara) och sen lyftes den över till skållkaret. Det verkar ha varit med länge. Det var gistet så vattnet rann rakt igenom. Det tätades med lite krossad säd. Som tur var hade vi traktorn att lyfta och hänga upp när det var klart.
Orsaken till skållningen är att man vill ha bort håren (pälsen, borsten). Det görs enklast genom att lägga grisen i ett kar, strö över finpulvriserad harts och sedan slå på det heta vattnet. Sen drar man en kedja under grisen och då skavs håren av och klibbar ihop med hjälp av hartsen.
Vår uppgift var att dagen innan krossa en lämplig mängd för att ha till hands. Den gamla marmorkaveln fick komma till heders. Normalt ska den vara till kakdegar. Och kakor tillhör inte våra (o)vanor.
Det här ska användas nästan uteslutande till att tillverka fågelmat inför vintern. Det blir talgbollar och annat godis.
Och blodet blev en ingrediens i plättarna, som vi har gett det nya passande namnet Halloween-plättar. Lämpligt nu i veckan.
Ett skitproblem - etapp 2
Under veckan har vi fått cirka 20 kubikmeter grus för den nya markbädden levererat - det är en himla hög!
På lördagen förflyttades en stor del av grushögen till gropen. Ungefär 80 cm grus lades dit för att bli ny "reningsbädd" för gråvattnet. Sedan lades en del av de uppgrävda massorna tillbaka på sidorna av sandbädden. Eftersom det har regnat nästan 70 mm sedan de grävdes upp så var de nu vattenmättade och extremt kladdiga. Men det gick riktigt bra!
Dagens arbete har bestått i att justera överytan lite och en del andra förberedelser för att lägga dit de nya filterkassetterna. Under veckan hoppas vi att pumpgropen levereras och monteras. Innan dess kan vi inte göra någonting mera.
Det blir en etapp 3 också!
Ett skitproblem - etapp 1
Vi har ett så kallat enskilt avlopp, vilket innebär att avloppsvattnet från huset leds till en brunn där fastare partiklar sedimenterar i tre olika kamrar och vattnet sedan ska rinna ut i en bädd där det renas genom att rinna genom marklagren.
För nu 14 år sedan gjorde vi en ny markbädd för reningen. Tidigare gick avloppsvattnet mer eller mindre rakt ner i diket. Det var ju inte bra, förstås. Men att konvertera till en miljömässigt godkänd process var ganska så plågsamt, med uppgrävning av hela gården och mycket och långdraget eget arbete.
Mer om dessa bekymmer är väl dokumenterade här:
Brunnen måste tömmas på sitt innehåll regelbundet, minst en gång om året och det har vi förstås gjort. Vid den senaste tömningen för några veckor sedan visade det sig att vattnet inte hade runnit ut i markröret så som det borde. Det gjorde att vi måste kalla på en extra slamsugning med högtrycksspolning.
Men det blev inte bättre av detta. Nästa steg var att gräva en provgrop för att försöka se vad orsaken till stoppet var. Det vi kunde se var att filterkassetterna som ska "rena" avloppsvattnet i ett första steg verkade helt igensatta. Efter lite konsultationer på olika håll blev beslutet att gräva upp hela markbädden. Och det skedde i går.
Först högg grävaren in på alla plantor av olika slag som under åren befolkat bädden. En del av dem har skänkts bort till andra trädgårdsamatörer, en hel del av de andra har sparats för utplantering och återplantering.
När skopan kom ner till de gamla filterkassetterna visad det sig att de var helt vattenfyllda och inte längre släppte ner något i markbädden. Allt grävdes upp. De får "ligga till sig" ett tag, det vill säga vi hoppas att höstregnen tvättar av den illaluktande geggan.
Det blev en himla jordhög som lades upp bredvid. Ny dränering har lagts och botten har förberetts för att ta emot nytt grus. Och nya filterkassetter med mera. Sen ska schaktmassorna läggas tillbaka ovanpå alltihop.
Vi återkommer med etapp 2 och kanske 3?
Ett svinaktigt liv
I våras bestämde vi oss för att skaffa ett par linderödsgrisar, mest för att sponsra 4H-klubben som har läger sommartid på gården Björkmuren. Där skulle grisarna få vara några månader för att sedan under höste vara hemma hos oss.
Och så begav vi oss till Norra Sannäs gård i Delsbo för att hämta dem. Då hade de två hux flux blivit tre. Vadå? Förklaringen var att säljaren för att få det hela att gå ihop med vad kunderna ville ha så blev det en gris "över" och då fick vi ta den. Så vi åkte hem med tre små gulliga grisar i hästfinkan.
För grisarna var det en smärtsam upplevelse att lämna föräldrahemmet. De måste nämligen öronmärkas först. Detta är också smärtsamt för åhöraren - hörselskydd rekommenderas.
Efter den långa bilfärden fick de sin nya boning i Björkmuren där de har fått träffa massor av människor hela sommaren. De har matats med krossad säd uppblandad med "diskmjölk", d.v.s. den blandning som man får när mjölkmaskinerna diskas ut. Den är mycket god och tillvänjande och den bidrar till god tillväxt.
Nu har grisarna flyttat till vår gröna hage där de nu tillbringat en vecka. Kosten har utökats med pressresterna från musttillverkningen. Och nu har dom även fått ett stort kok av fjolårspotatisarna som faktiskt var riktigt fräscha.
Som ni kan se är de inte längre några små kultingar utan ganska bastanta bitar. Men de är trevliga att umgås med och de vill gärna bli kliade på ryggen, helst med en grov rotborste. Dom gillar också när dom får ny halm i sitt hus. Den hämtar vi på en stubbåker där den blivit liggande i väntan på torkväder som aldrig blir av.
Men dom måste ha varsin matho annars blir det nästan slagsmål. Dom har snart bökat upp hela åkern, vilket är deras huvuduppgift här. Varje morgon åker jag till bonden för att hämta en kruka mjölk - alltså mjölk-vattenblandning.
Jag tror att dom trivs här ganska bra. Det går mycket folk förbi på vägen och både grisar och promenerande är nyfikna på varandra. Grisarna kommer skuttande som hundvalpar när det händer något.
Det som händer sedan kanske kan kännas smärtsamt för många är att de får glädja oss och flera andra familjer under lång tid framöver i form av julskinka, kotletter och andra godsaker. Men det är så här det är med närproducerat. Närmare kan det inte bli.
Grymt sa' grisen.
Katastrofernas tid
Just häromdagen hände det som naturligtvis inte borde hända mig som gammal härdad IT-chef och van datoranvändare - maskinskrället la av! Ja, det började med lite oskyldiga små irriterande "hyss" som han/hon(?) hittade på. Liksom tillfälligheter som bara passerade förbi.
Sen surnade den till ordentligt och visade slutligen upp "big blue", bara för att förklara att det nu var allvar.
Efter lite omstarter och trixande gick den igång igen, men vägrade att befatta sig med internet. Nå, det verkade gå att köra den på en cylinder i alla fall och jag beslöt att köra den där säkerhetskopieringen som jag tänkt göra ändå. Men nej, den ville inte ens vara med på det till slut.
Dags att kalla på supporten! Det var lite förberett eftersom Fredrik varit här och installerat nätverkskabel och vi hade talat om en del underhåll på våra maskiner. Nu blev det akututryckning.
Men nej, det gick inte att få maskinen på gott humör och i normalläge igen. Ska inte trötta er med alla symptom den har, men vi kom så långt att det gick att göra säkerhetskopieringen. Alla program fungerar inte, men det går att arbeta lite med en del viktiga saker. Internetanslutningen får hanteras via någon av de andra datorerna så att mejl och bankaffärer kan fixas.
Ny dator beställdes bums. Det kostar naturligtvis en del pengar. Men det som är den verkliga "katastrofen" är det mödosamma arbetet att på den återinstallera alla program och funktioner som jag lagt in sedan den här maskinen köptes 2011. Det bävar jag inför. Det tar tid och kommer att vara krångligt. Speciellt det där med att omregistrera programlicenser fasar jag över.
Nu trodde jag nog att det mesta skulle vara överståndet, men så var det icke. Jag har fixat tillbaka de viktigaste programmen, men jag ville naturligtvis också ha bildskärmen att fungera optimalt. Visst, det var bara att flytta över grafikkortet från den gamla - trodde jag. Tekniskt felfritt förstås, men det har inga drivrutiner för Windows 10.
Snabbt in till Sandviken för att köpa ett nytt grafikkort, bara för att upptäcka att det var "något" som inte fungerade som det skulle.
Jag besparar er alla suckar och hårda ord som har sagts dessa dagar. Och det är inte över än. Då känns i alla fall ett stopp i avloppet mer hanterligt, så att säga.
Taggat: #2017 #personligt
Högkonjuktur i spjålkfabriken
Redan i slutet av förra året började vi märka av en ökande efterfrågan på bakredskap i näthandelsföretaget Bo & Gro. Då tolkade vi det som att det var något som berodde på julhandeln. Folk behövde helt enkelt ha en personlig present till mormor eller farmor som naturligtvis fortfarande(!) bakar brödet i sin vedeldade bakugn.
Men trenden har hållit i sig och det visar sig att många köpare är yngre personer som själva bakar i gammaldags ugn eller på en modern elhäll och behöver ha brödfjöl, spjålk eller bakstickor.
Men vad är nu detta för grejer? Brödfjöl eller brödspade är den breda "skiva" med ett kort eller långt handtag som man lägger in brödet i ugnen (eller på hällen) med. Spjålk eller brödpinnar används att hantera kakan med vid bakbord eller när den vänds i ugnen.
Det är alltså redskap för tunnbrödsbak och de har många olika dialektala namn. Jag tllverkade först för vårt eget bruk, sen blev det att komplettera för försäljning i Bo & Gro.
På bilden står tillverkaren med ett fång av slutresultatet av mödorna.
Tidigare har jag tillverkat en i taget allteftersom beställningar har droppat in. Nu måste jag fundera på att göra jobbet mer rationellt. Det är inte så mycket krav på att det blir "lönsamt". Timlönen blir ändå långt under de 1100 kr som jag debiterade som expert inom byggbranschen.
En lite märklig sak är att våra kunder säger att dom har försökt att få tag i redskap på alla möjliga ställen, men vi tycks vara de enda som tillverkar och säljer. Eller i varje fall marknadsför grejerna.
Om man googlar på redskapens namn hittar man sajter om bakning förstås, hembygdsgårdar, diverse språksajter och någon leverantör av redskap för storkök och pizzerior - och högt upp i rankingen www.bo-gro.se! Men ingen annan säljer den här typen av gammeldags redskap.
Så folk ringer och mejlar och besöker oss för att köpa. Nu har det varit en drös av beställningar, t.o.m. till Norge, som måste färdigställas.
Brödspadarna gör jag av 4 mm plywood, vanligen med ett skaft av björk i två delar som limmas på ömse sidor om plywoodskivan. Det blir styvt, även med ett långt skaft. De längsta är 120 cm, men för elhällen räcker det med cirka 20.
Det blir alltså mycket limmande och då har jag funnit Clas Ohlsons spärrtvingar vara ett alldeles förträffligt hjälpmedel att hålla ihop bitarna medan limmet härdar. Jag använder PU-lim, men det skulle nog gå med vanligt trälim också.
Den lilla tvåhandshyveln, "spånhyveln" (som inte längre finns i CO's sortiment) är utmärkt att avrunda kanterna på skaften före slipningen med sandpapper. När virket är rätvuxet och jämnt i strukturen så skär hyveln så fina "krull".
Spjålkarna tillverkas numera mestadels av tunnhyvlade björkribbor. Maskinhyveln går att pressa ner till 4 mm och då blir det lagom svikt i bladet. Jag gör den i plywood också, men de blir lite styvare.
Slutligen bakstickorna som verkar användas mycket i Norge vid bakning av "lefser". De görs också av tunnhyvlad björk. Det verkar vara en personlig sak om man vill använda sådana.
Och sen är det pricken över i på grejerna. Det inbrända märket med mitt "bomärke"! Det är väl inte så svårt att se att det ska likna ett , "registrerat varumärke", men med ett "T" i cirkeln i stället för "R". Stämpeln sitter i något som liknar en klumpig lödkolv. Med en hel del krångel monterade jag den i pelarborrstativet och så är det bara att värma upp stämpeln och trycka till.
Ja, det blev lite omständligt det här, men detta är en av mina nördiga sysselsättningar. Och är man inte nörd så måste mycket förklaras.
Redigerad 2017-08-31
Arkeologisk motionsrunda
Häromdagen blev jag inbjuden till en exkursion i Kungsfors för att leta upp och titta på historiska lämningar från brukstiden. Det vill säga de spår som finns kvar efter hus, broar, dammar, kanaler som användes på den tid som det fanns ett järnbruk där. Början var på 1840-talet men verksamheten lades ner 50 år senare.
De flesta hus revs i början på 1900-talet. Herrgården är kvar och nu restaurang
med ett utmärkt julbord. Bara några andra byggnader av det ursprungliga ganska
stora samhället är kvar.
Bruket drevs av vattenkraft och en hel del av dammarna och kanalerna kan beskådas i älvfåran när den är torrlagd. Nu när det inte är någon vårflod så går allt vatten genom kraftverket.
Det blev en ganska jobbig tur där nere där stenbumlingarna ligger hulller
om buller omväxlande med de noggrant travade stenmurar som avgränsar
rännorna som ledde vattet den rätta vägen.
Vi hittade delar av grunder till gamla smedjor och hamrar med förankringsjärn till de maskiner som måste ha funnits.
Mycket har blivit förändrat genom byggandet av dammen och kraftverket på 1940-talet. Naturen tar också tillbaka förlorad mark. Träd och buskar har växt kraftigt och tätt där det inte går så lätt att röja. Men tar man sig bara tid avslöjas ett stycke historia.
Och så får man en massa motion på köpet!
Källa för fakta: Järbo i Gästrikebygd, sid 86 ff.
Plus 29 grader i solen
Lördagen bjöd på en härlig vårsol. Dags att prova solvärmen på ladan under den kalla årstiden. Ni som inte vet vad det gäller kan kolla på husbloggen. Den luft som värms under takplåten blåser vi ned i bottenvåningen (verkstaden).
Trots att det inte var mer än +5 grader ute blev luften som kom i kanalen faktiskt +29 grader. Det värmer skönt när man ska göra lite slöjdarbeten där nere.
Mätaren till solpanelerna visade en effekt på över 2,9 kW och det mesta går då ut på nätet. Vi säljer alltså solelen. Det är inte några stora pengar det handlar om. Hela produktionen var i fjol 2830 kWh, varav vi själva använde mer än hälften direkt.
Hur som helst så hade "staten" hittat på att vi småskaliga elproducenter skulle betala moms på intäkten som vi fått från elbolaget för denna försäljning. Detta gäller bara för 2016. Sen ångrade dom det hela. När jag har lyckats räkna ut hur mycket moms jag ska betala så ska jag meddela er!
Lite mer om byråkratin kring solelen har jag berättat om förut. Sen dess har det överraskande nog kommit ett besked om att bidraget för installationen är beviljat och pengar har utbetalats. Kors i taket!
Istället för Vasalopp
En del söker äventyr och utmaningar genom att delta i något av de många Vasalopp på skidor som erbjuds nuförtiden. Vi nöjer oss med att fälla några träd som skuggar vår odlingstillvaro.
"Offret" denna gång är den gamla björk som stått i hörnet av Nyåkern. Den har nog egentligen passerat bäst före-datum för länge sen; grenarna har tappat såväl sina löv som sin fräschör. Alltså lika bra att fälla den så vi kallade in vår trädgårds- och skogsentreprenör.
Björken har en ansenlig dubbelstam som måste angripas i etapper. Den första delen föll rakt ner i diket och tog med sig en granne i fallet. Det var lika bra det. Vid rotsnittet syns att det är mycket röta i stammen. Hela härligheten transporterades lätt med traktor ut till vägen där den får vänta på flistuggen.
Olle i underjorden
I går blev det lite tid för hobby. På fredag ägnades hela dagen åt bokföring så då var det väl inte mer än rätt att ta ledigt på lördag och åka på en nöjesresa till huvudstaden och besöka det nya stora bygget - Citybanan - som snart är klar och ska invigas och börja trafikeras i sommar.
Det är alltså den 6 km långa järnvägstunneln för pendeltågen under Stockholm som nu efter mer än 10 år av byggande närmar sig färdigställande. Redan under tiden jag pendlade till jobbet hade arbetena kommit igång och jag var förstås nyfiken både på bygget som sådant och på det som järnvägsanläggning. Här kommer några bilder.
Det var Svenska Järnvägsklubben som bjudit in medlemmarna på ett studiebesök i Trafikverkets regi. Vi fyllde nästan ett helt pendeltåg med "nördar".
Mer finns att titta på hos Trafikverket
Rationell vedhantering
För att tända brasor i alla våra spisar och kaminer har vi under lång tid haft riklig tillgång på tändved i form av resterna av takspånen. De kommer från ombyggnaderna av taken på stora huset och ladan. Det blev några kubikmeter tunna, vältorkade olika stora bitar som lätt kunde brytas och stoppas i spis eller kakelugn för att få fart på brasan.
Läs mer om spåntak i Wikipedia
Det lagret är nu slut och då måste vi hitta en enkel metod att spänta tändved. Visst det går med yxa eller späntkniv och man kan använda den elektro-hydrauliska vedklyven, men den går ju så långsamt! Vill man ha lite mer äventyrliga vedklyvar så kan man kolla "tuben".
Vårt val blev den här manuella klyvkniven "Stikkan" som monteras på väggen i vedboden och enligt reklamen klyver veden lätt som en plätt till lagom bitar för tändved eller vad man nu vill.
Jo, pyttsan! Lätt var det inte. Våra torra vedklumpar gjorde ansenligt motstånd och krävde ibland tvåhandsgrepp på kniven. Och man kan konstatera att veden måste vara rätfibrig och kvistfri för att det ska gå utan för mycket ansträngning.
I reklamen går allt mycket lättare och visst ser det ut att dom gillar det.
Gettekul och månsken
I går gjorde vi en tur neråt Österfärnebo och Fors där Maria Brook har sin getfarm och osttillverkning - på gården Lars Pers i Fors. Så här års, vid tjugondag Knut får getterna de begagnade julgranarna, på evenemanget "Gettekul".
Det kommer mycket folk som har sina utslängda julgranar med sig. Vi hade ingen, men väl ett knippe grangrenar och det dög också. Granris är mums för getter.
De trevliga getterna skuttar glatt omkring i snön och verkar gilla det och de charmar alla.
Vi har själva en speciell relation till getter. De är inte som andra djur, mera självständiga. Vi har en speciell relation till Maria också. Hon fick överta vår gamla smörkärna och separator för att använda i sin verksamhet.
Vi gillar getost och köpte naturligtvis med oss lite hem.
Häromnatten var det fullmåne. Mitt i vintern och med snö så blir det så ljust ute att man egentligen inte behöver tända någon lampa. Om man nu går upp mitt i natten så är det faktiskt lite spöklikt att titta ut på det blå ljuset och de djupsvarta skuggorna, allt förstärkt av snön.
Bilden är tagen genom köksfönstret med de gamla buckliga glasrutorna, därav oskärpan.
I ett hörn
Det nya året ska börja med de goda föresatserna. En av dessa var att laga hörnskåpet i köket med hyllkarusellen som har haft en bristfällig funktion i flera år nu. Det är själva konstruktionen som går väldigt trögt. Det är nämligen ett "hack" i lagret vid centrumpinnen för att hyllorna lätt ska stanna i rätt läge relativt dörren.
Och det går ju bra så länge inte hyllorna är belastade. Men när det blir fullt med grytor och kastruller så går det knappt att vrida hyllorna runt som det är meningen.
Jag har funderat länge på hur det skulle åtgärdas så nu var det bara att ta tjuren vid hornen och sätta igång.
Först måste spindeln som bär hyllorna tas bort och det var inte så lätt för den hade fastnat i sitt lager. Och sen skulle hyllorna tas ut. Det blev så att vi måste plocka fram den gamla instruktionsboken från IKEA för att se vilken ordning det borde tas. Det är nästan så att man behöver krypa in skåpet för att komma åt!
Mellanläggsbrickorna som jag köpt in hade för små hål så då gick en bra stund åt att fila upp dem tillräckligt.
Och sen skulle alla grejer tillbaka i handbokens ordning, vilket inte är så enkelt för saker och ting måste lyftas med kroppen i konstig vinkel. Slutresultatet blev godkänt så nu är vi experter på detta ämne.
Sen blev det en test för min konstruktion av denna dagbok. Hur gör man nämligen när det blir ett nytt år? Det hade jag nog inte riktigt tänkt färdigt på så det får bli lite fortsatt experimenterande framöver.
När det gäller den övriga experimentverkstaden, alltså huvuddelen av hemsidan börjar bitarna falla på plats nu. Några menyval fungerar som de ska, kolla här, men det lär ta sin tid innan jag har hunnit igenom allt.
Tagglistan för #2017 uppdaterad 2019-07-17
Alla taggar
Senaste inlägg
2022-07-29 Arbete finns det gott om
2022-04-23 Ett rött hus med vita knutar
2022-04-10 Elektriska äventyr - etapp 1
2022-02-01 Vinterns skogsarbete
2021-05-22 Bergvärme - etapp 3
2021-04-30 Bergvärme - etapp 2
Dagboken uppdaterad 2022-08-28