Dagboken
Du har valt att visa artiklar som är taggade med #2020
Årskrönika 2020
Det här märkliga året närmar sig sitt slut och det vi ser framför oss hinner väl inte bli så mycket bättre den närmaste tiden. Nåja, vi ska nog inte klaga för egen del, vi har inte drabbats av smittan och vi har inte känt oss isolerade.
Här har jag samlat en bunt bilder från året. Det har inte varit brist på sysselsättning.
Det som inte finns med på bilderna är den omfattande tillverkningen av bakredskap, något som nästan tagit industriella proportioner under hösten.
Det här får också bli vårt julkort till alla vänner. En del har vi kunnat träffa IRL, men med barn och barnbarn har kontakten nästan bara varit på distans. Julkortet är det gamla vanliga som vi återanvänder från år till år.
Taggat: #2020
Vetenskaplig bakning
Sedan länge har vi tänkt att vi skulle prova att elda i vår bakugn och prova att baka tunnbröd och pizza. Jo, vi har provat pizza förut, men inte tunnbröd faktiskt. Så nu var det väl dags dål
Det vetenskapliga i bakningen denna gång var att mäta vilken temperatur ugnen får. Därför inköptes (på Clas Ohlson förstås) en IR-termometer, d.v.s. en apparat som mäter värmestrålningen från olika ytor. Man riktar en laserstråle mot den yta man vill mäta och trycker på knappen. Då visas hur varm ytan är.
Enligt vad "experterna" säger ska det vara mellan 400 och 500 grader när man gräddar pizza eller tunnbröd.
Eftersom ugnen står i sommarköket och sällan används så började vi elda så smått redan på fredagen för ett bak på lördag kväll. Man måste elda försiktigt för att inte det ska spricka i muren. Och det är en försvarlig massa som ska värmas. Körde fram en kärra ved och sen ytterligare några karonger.
Ugnen är murad efter gamla ritningar från en bok om "Lantmannabyggnader.
Nå, efter eldning i 5-6 timmar så började termometern vis "godkända" värden, även om det var stor variation mellan punkterna som mättes.
Själva tunnbrödsbaket var ren rutin. Och resultatet var helt och hållet det förväntade.
Sen gällde det pizzan. Det var en vanlig pizzadeg av Tipo 00-mjöl så det gick som smort ...
... utom när pizzan skulle upp på bakspaden.
Det var lite pickligt att få upp pizzan på bakspaden, men det gick till slut även om formen blev lätt stukad. Resultatet blev dock helt godkänt i smak och konsistens.
Den andra pizzan ville inte riktigt lämna bakspaden så den fick gräddas i ugnen på själv spaden (som är av plåt).
Resultatet blev inte godkänt vad gäller konsitens.
Nästa experiment så ska vi nog modifiera metoderna något.
Gott om äpplen i år
Det är mycket äpplen på trä'na i år, eller rättare sagt det var. För nu bara rasar dom ner. Vi får skotta upp med stora skyffeln. Rönnbärsmalen har varit där och kalasat. Då blir det inte mycket över till oss.
Om man skär äpplena i bitar och tar bort skadorna så kan man få ihop till en äppelkräm att äta till lunch, men det blir nog inget äppelmos och ingen mustning i år.
Slåtterbalken
Det gick snabbt att få tag på en ny slåtterbalk. Den levererades i sina beståndsdelar i en kartong typ IKEAs platta paket och det var bara att sätta ihop den. Nåja, bara och bara. Handboken var väl inte så där kristallklar, men med lite hjälp gick det bra.
Sen var det bara att starta och köra igång. Eftersom jag inte hade röjt på "Nyåkern" så körde jag dit för att få ordning på gräset som blivit ganska långt. Och jag kunde konstatera att maskinen var mycket snabb och effektiv. Slangen för bevatttning blev lätt styckad i småbitar av den skarpa kniven.
Nåja, slangen går att laga hjälpligt, men lärdomen blir att inte lägga ut slangar och låta gräset växa sig högt.
Inget är för evigt
Vi lever i en slit-och-släng-tidsålder, sägs det, men det håller på att förändras enligt alla tecken i skyn. Detta är något vi välkomnar, men saker håller inte i evighet. Och en del verkar vara byggda för att gå sönder.
I går kväll var jag ute för att slå lite gräs och strån i kohagen som inte hade blivit ätna och som också stod lite för nära stängslet. Tänkte att det är bra att förbereda för deras nästa visit som vi hoppas på när gräset har växt upp igen.
Kniven gick av på två ställen
Och då hände det! Slåtterbalken som gjort tjänst i 35 år, tror jag, gick av. Det var inte första gången. Den har blivit utbytt en gång och lagad tre gånger med avancerad svetsning, men nu var det nog slutet för trotjänaren.
Tyvärr finns inga reservdelar att få längre och fabriken i Italien har nog lagts ned för länge sen. Men det har varit en stark sak. Den heter passande nog Fort som kan tolkas som "stark".
Själva maskinen är det inget fel på och till den hör också en jordfräs och en plog som kan fortsätta att användas. Så länge vi orkar köra den, hoppas jag. Att laga kniven är inte möjligt så det var bara att köra in den i ladan. Lien får avsluta jobbet.
Och jag satte mig att begrunda ödet. Tittade ner på mina gamla mjukisbyxor som var en julklapp från jobbet på Bygg-Koordination 1983 eller så. Ganska så välanvända, men nu såg jag att de sjunger nog på sista versen. Ett hål på knäet gör väl inte så mycket i hemmamiljön, men det är nog en signal om att det är dags för slutstationen. De får bli trasor.
Men det är väl så här det ska vara. Ja, alltså inte gå i utslitna kläder, men att kunna använda de saker man köper under lång tid, kunna laga om de går sönder, eller använda till något annat innan de blir avfall.
Sen finns det en grupp produkter som åldras därför att omgivningen förändras så snabbt - datorer, telefoner, teve och andra elektronikprodukter. Av lite olika skäl "skrotar" vi nu vår teve som inte fyllt 10 år än. Det känns inte alls bra.
Vi får återkomma med en rapport om det för vi har inte packat upp den nya än.
På blodigt allvar
Vi börjar närma oss slutet på det som finns kvar i frysen av den fina linderödsgrisen. Nu kom det fram en förpackning av blodet och då kunde vi prova receptet på hårt tunnbröd.
På bilderna nedan kan ni följa tillverkningsprocessen i detalj. Ja, det är ett vanligt tunnbrödsbak, helt enkelt.
Det fick bli vår kvällsmat med några skivor gravlax på.
Receptet är en kombination av vanligt ljust hårt tunnbröd och ett blodbröd hämtat ur boken Tunnbröd från Tunnbrödsakademin.
5 dl grisblod
2 dl vatten
50 g jäst
2 msk sirap
2 tsk salt
brödkryddor
rågsikt, kornmjöl och vetemjöl i lika delar.
I coronoa-isolering
Nej, vi känner oss inte isolerade, men vi håller distans till omvärlden och ransonerar tillfällena när vi träffar andra. Än så länge känns det ganska så rimligt att fara till ICA Nära och handla. Det går att välja tider när det är ganska tomt.
Men det finns annat att göra. I går blev det riktigt vårvarmt så vi har kunnat arbeta i trädgården. Det ligger snö kvar här och var och marken är frusen, men vi har börjat att räfsa ihop efter stubbfräsningen i höstas.
Träflisen från stubbarna blir utmärkt att blanda med hönsgödseln som vi hämtade från grannen i går. Fint att lägga på odlingsbäddarna som behöver ny näring.
Och vad ska vi göra men den stora öppna ytan vi får nu när stubbarna är borta? Ja, det har trädgårdsplaneraren inga svårigheter att fundera ut. Ni kommer att få information så småningom.
En annan sysselsättning som man kan ägna sig åt alldeles mol alena är att åka ut och spana på gamla lador. Det är inte så stor risk att man möter folk ute på åkrarna eller i skogen.
Med lador så tänker jag på de många små och stora hus som förr användes för att lagra hö och ställa upp redskap i. De ger en speciell karaktär åt jordbrukslandskapet. Numera behövs de ju inte när man har andra sätt att skörda och lagra.
Resultatet av laduspaningen hamnar på Hembygdsföreningens sidor. Det blir en dokumentation av flydda tider och hur det ser ut nu.
Sen måste vi ju också tänka lite på självförsörjningen med anledning av corona-krisen. Därför letade vi upp det gamla våffeljärnet avsett för vedspis och lagade lite kvällsmat. Resultatet var bra ur ätbarhetssynpunkt, men lite jobbigt och skräpigt och framförallt himla varmt.
Jakten på det perfekta pizzamjölet
Vårt förråd av äkta italienskt pizzamjöl börjar sina. Vi har handlat då vi har varit i Köpenhamn och vid ett tillfälle i Uppsala när delibutiken Martina fanns kvar. Sen gick den i konkurs, tyvärr, och vi har letat alternativa inköpskällor.
Det finns några specialimportörer, men då blir det högre priser och frakt tillkommer. Men så hittade jag en svensk tillverkare: Ramlösa kvarn och det mjölet kan beställas här på vår lokala ICA Nära i Järbo! Men det betyder att man måste ta hem en hel förpackning, 6 påsar a 2 kg!
Nu har vi fått hem det och i kväll ska det bli provbakning! Lite spännande är det.
Varför ska man då bry sig om vilket mjöl man har? Den bekväme köper ett "pizza-kit" i snabbköpet. Nörden grottar ner sig i olika sajter om pizza och dess tillverkning. Man kanske inte ska gå så långt som att försöka få tag i mjöl "speciellt utvecklat och godkänt för napolitansk pizza. (AVPN godkänd Verace Pizza Napoletana Association)." Men det finns en hel del att lära sig om hur man gör en bra deg.
Viktigt är de rätta proportionerna av mjöl och vätska och att degen bearbetas på rätt sätt, liksom jästid och mycket annat. Sajten "alltompizza.se" verkar ha pejl på det mesta.
Hur som helst så har vi nu gott om mjöl att experimentera med. Vi kommer att rapportera om våra erfarenheter.
Tagglistan för #2020 uppdaterad 2020-12-19
Alla taggar
Senaste inlägg
2022-07-29 Arbete finns det gott om
2022-04-23 Ett rött hus med vita knutar
2022-04-10 Elektriska äventyr - etapp 1
2022-02-01 Vinterns skogsarbete
2021-05-22 Bergvärme - etapp 3
2021-04-30 Bergvärme - etapp 2
Dagboken uppdaterad 2022-08-28