Dagboken
Du har valt att visa artiklar som är taggade med #2019
Rubb och stubb
På ängen framför ladan har det blivit en hel del trädstubbar kvar efter flera fällningar under åren. De har varit till stort bekymmer när vi har slagit gräset om höstarna så nu var det dags att göra något åt dem.
Gräva upp - nej, det vore alldeles för jobbigt i den steniga marken och med de stora rötter som det troligen fanns. Så därför var det fräsning som skulle bli lösningen.
En stubbfräs hyrdes på Sandvikens Byggmaskiner och kördes hem denna snöslaskiga dag när vintern tog omtag. Maskinen är en stor och bullrig sak som man drar fram till stubben och sen kör man igång motorn som driver ett tandat hjul i framänden på vidundret. Med det tuggar man sönder stubben under buller och sprut.
Trots att det var flera år sedan träden fälldes visade det sig att träet var osedvanligt friskt och bjöd på starkt motstånd.
Maskinen i arbete
Del av stubben avverkad
Ängen i kaos
Efteråt såg det ut som om ängen invaderats av en skock vildsvin, men det får väl fixas till våren.
Allt på ett kort
I innandömet på vår pelletspanna sitter ett så kallat styrkort. Det är alltså en liten dator som ser till att pellets matas fram, att de tänds, att pannan uppnår inställd temperatur och så vidare.
Någon gång i våras började det trilskas lite och det gav inte tillräcklig spänning till matarmotorn. Det löstes med ett externt relä. Sen orkade den inte tända och köra fläkten och sen gav den upp och larmet lyste rött.
Nå, det var ju på väg mot sommar och då kopplar vi om till el och det var lugnt. Men när höst och vinter närmade sig ringde vi vår rörmokare för att få hjälp att fixa problemen, det vill säga byta ut styrkortet. Men aj då, Ariterm som har tillverkat pannan hade gått i konkurs och hur skulle man då få reservdelarna?
Efter många veckors väntan och rent av ångest, ringde rörmokarn i fredags och sa "Nu har jag ett kort, är ni hemma?
Styrkortet till pannan
Sen tog det inte så länge förrän pannan åter susade och gnällde och rasslade - som den gör när den matar pellets och brinner, precis som den ska. Nu har den fungerat i två dar och vi vågar väl hoppas att den kan serva oss med värme i vinter och några vintrar framöver. Vi satsar på det.
Föregående Nästa
Sista pusselbiten
I går lade vi om golvet i biblioteket och fixade lite annat smått och gott. Det var en rejäl pärs för en gammal amatör som jag. Vår snickare är också i pensionsåldern som tur är, men han är aktiv i sitt företag fortfarande och arbetar varje dag.
I dag var det bara kvar att sätta golvsockeln och taklisten. Till det behövs en riktig snickare. Jag har gjort mina försök och har inte blivit helt nöjd.
Det blev ett kort besök eftersom snickaren hade andra jobb också men nu blev i alla fall "sista" pusselbiten satt. Men han lämnade kvar lite efterarbeten åt oss så vi kommer att ha att göra någon dag plus att flytta tillbaka möbler och datorer med mera.
Sista biten av taklisten
Innan hela vårt husprojekt är klart återstår fortfarande lite lister och foder på övervåningen liksom att sätta fönsterfoder och knutbräder på fasaden. Ja, sen måste vi nog börja med "döstädningen"! Vi har inte heller packat upp alla flyttkartongerna som står i ladan.
För 10 år sedan...Dagen "G"
I dag var det dagen "G", det vill säga omläggning av golv. Vi har ju nylagda trägolv i sovrum och bibliotek på bottenvåningen. Ja, de var nylagda för 10 år sen(!) och meningen var att de skulle ha lagts om ett par år efter det, när de torkat och anpassat sig. Men av många anledningar blev det inte av.
Nu skulle det alltså ske. Det innebär att alla möbler och mattor måste tas undan och förstås att alla böcker och saker som står i hyllor och ligger i lådor också måste läggas i flyttkartonger och påsar och bäras upp i allrummet och andra utrymmen. Förberedelserna började en vecka före och tog en massa tid. Dessutom tog vi ju ledigt för en utflykt till Strömsund och Åsele för tunnbrödsmässan.
Nå, på onsdag morgon kom vår snickare, punktlig som alltid, tog en kopp kaffe medan vi gick igenom dagens arbete. Och sen grep vi oss an uppgiften - först att ta upp alla golvbräder och sen att lägga tillbaka dem.
Bräderna var bara skruvade provisoriskt i varannan så det gick undan. Samtidigt dammsögs allt gammalt skräp som låg i springorna upp. Och sen var det bara att lägga tillbaka dem samtidigt som springorna slogs ihop. Total blev det cirka 3 cm och det fick viss inverkan på frisen runt kakelugnen.
Golvbräderna tas upp, springorna rengörs
Golvbräderna läggs tillbaka, springorna knackas ihop
Lite pyssel vid kakelugnsfrisen
Det här arbetet gick i en himla fart. Och sen var det dags för resten. Taklisterna och golvsocklarna skulle på plats. Och som extrajobb ville vi ha en kattlucka i dörren till vinterträdgården. Det behövdes snickarens specialverktyg för att ta hål, sen hade jag själv en massa pysslande med att "få till det" med denna opraktiska anordning, och jag kände att jag var nöjd för i dag. Träningsvärk lär det bli.
Nu återstår en såpskurning innan vi kan flytta tillbaka. Och i nästa vecka blir det ett rum till!
Men katten var inte nöjd med kattluckan. Får se om han vänjer sig.
För 10 år sedan...Söndagsutflykt med knorr
Vi besökte ännu en höstmarknad med tanke på att besöka ytterligare en bakugn. Den här söndagen hade grannbyn Åmot i Ockelbo sin marknad. Det blev en liten besvikelse eftersom bagarstugan var stängd på grund av sjukdom. Vi får hoppas på en annan gång.
Återvägen åkte vi lv 546 ner mot Ockelbo i Testeboåns dalgång i ganska kuperad terräng. Plötsligt dyker en skylt upp "Stavkyrka 2". Nyfikenheten får oss att svänga höger mot Norrbo. Och där vaknar minnet. Det här speciella bygget och den speciella person, musikern och timmerkonstnären Anders Woxberg, har det skrivits om mycket i tidningarna. Här har han byggt sin gård och denna kyrka under många år.
Dessa bilder visar bara lite av denna märkliga skapelse där varje detalj är genomtänkt och skickligt bearbetat. Meningen är att invigningen ska äga rum i augusti nästa år (2020) med ett stort festprogram, men än finns det mycket kvar att göra. Bland annat ska hela taket beklädas med stavspån av lärk.
"Knorren" på den här utflykten var det helt oväntade mötet med denna byggnad och dess kreatör. Följ länkarna och läs mera.
Taggat: #utflykter #hantverk #2019
Ännu en bakugn
Denna helgutflykt gick till Långheds Höstmarknad utanför Alfta i Hälsingland. Skälet var att man där på Bygdegården har murat en ny vedeldad bakugn. Den hade visserligen inte kunnat tas i bruk, just för att den var så ny. Den måste torka ut ordentligt först. Baket på Höstmarknaden fick därför ske på elhällar.
Men varför då detta intresse för bakugnar? Jo naturligtvis är det för att vi säljer bakredskap och då måste vi ju se hur bakandet går till i praktiken. Och vid det här tillfället hade vi med en "present", ett nytt bakfjöl till bygdeföreningen. Det uppskattades!
I stor sett hela dagen strilade regnet ner i varierande grad så det blev inte så många stopp i övrigt, men vi åkte en för oss helt ny vägsträcka på Rv 50 från Alfta söderut över Enviken, Lumsheden och hem.
Bygdegårdens nya bakugn är av imponerande storlek som ni kan se.
Taggat: #arbete #utflykter #2019
Järnvägsarkeologi
Det har väl inte ungått någon att jag är lite järnvägsnördig. När det annonserades att SKÅJ (Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg) skulle arrangera en resa med museitåg till Ängelsberg så var söndagsutflykten given.
När vi passerade Krylbo så stod ångloket redan och frustade framför tåget. Hit hade det dragits av ett äldre ellok. Resten av resan skulle ångloket dra. Vi åkte vidare i bilen till Karbenning där vi tyckte att det kunde bli en lämplig plats att fotografera. Där stod reda två andra nördar med filmkamerorna uppställda på stativ.
Järnvägsstationen i Karbenning är vacker, men tyvärr ganska nedgången. Och byggnaden har inte längre kvar sin ursprungliga funktion. Det är kanske inte så konstigt; det behövs ingen personal som vinkar av tåget och lastar på och av gods. Och biljetterna köps på webben.
Vi fortsatte mot Ängelsberg för att spana på en fotoplats för tågets returresa och kom till Snyten men platsen bjöd inte på några bra vyer. Däremot fanns fanns det ett par gamla hus som hört till den gamla järnvägsmiljön. Det ena var nog fritidshus och det andra var obebott - men öppet! Vad hade det använts till? Där fanns en vedeldad bakugn.
I den förvildade trädgården växte plommon som vi självsvåldigt plockade med oss av.
Sen bar det av hemåt igen med stopp i Krylbo. Vi stannade på stationen och medan vi inväntade SKÅJ-tåget tog vi en försenad lunch.
Taggat: #järnväg #utflykter #2019
Vårt lilla integrationsprojekt
Sedan några år har vi haft elever från SFI på besök hos oss, där de på försommaren har fått sätta fröer i odlingsbäddarna och så här på sensommaren har de kommit för att skörda. SFI betyder alltså svenska för invandrare som är obligatorisk utbildning för asylsökande och de som fått uppehållstillstånd. De går kurserna i Sandviken på CVL, människor i varierande ålder från många olika hemländer.
Häromdagen var det dags för dem att titta på hur det gått i odlingen. Där var det bland annat massor av lök som blivit väldigt fin och alla kunde ta med sig ett knippe hem. Vi odlar själva marokansk mynta som för de flesta av invandrarna är en en uppskattad och mycket använd krydda. Allt skördades.
Vi hade förberett oss sedan tidiga morgonen med att duka fram kaffe, te, kakor, mjölk, socker med mera i bågväxthuset. Och vi var förberedda på regn, men det klarnade upp.
Det är spännande att se när de nästan "väller" ur bilarna, den här gången med många barn. Många känner vi igen sedan tidigare besök och det blir glada återseenden. Flera av lärarna är också med.
Stora fina lökar skördades
Alla låter sig väl smaka av all mat
Vi utrustar dem med diverse redskap och de "går lös" på lök och mynta. Vi hjälper till med att ta upp den färska potatisen som dom plockar fortare än man hinner att gräva. De fyller medhavda påsar med skörden och sen blir det korvgrillning och fika. Några har med sig av sina egna maträtter och de låter alla smaka.
Nytt för i år är Gudruns havtornskaka, svenskt traditionellt söt-syrlig men uppskattad.
Som avslutning vill alla besöka loppis. Alla intäkter går till SOS Barnbyar. Därför finns det ingen prutmån.
Föregående Nästa
Ingen semester i spjålkfabriken
Eller så är det någon annan orsak. I alla fall så har det blivit en rusch på Bo & Gro's försäljning och då får jag använda all tid för att hålla jämna steg i tillverkningen. Just i dag är en leverans klar för avsändning. Och då åker vi till ICA med ett långt men platt paket. Max 150 cm långt kan gå med Postnord och de tar bra betalt för att transportera det. Men de sköter jobbet bra.
Här kommer några bilder av mina alster. Det är många arbetsmoment även om produkten ser enkel ut. Jag tycker att redskapen ska vara vackra att se på, sköna att hålla i och naturligtvis praktiska att använda. Där saknar jag dock erfarenhet.
Och så ska de vara hållbara ur alla aspekter.
Handtaget är dekorerat med träets naturliga mönster
Skaftet till brödspaden är dubbelt och limmat på plywooden
Skaftets underdel är längre för att ge stabilitet
Det blir verkstad även i köket
Lånta fjädrar - en amatörbonde funderar
För en vecka sen kom Tina med en last med fem kalvar som ska beta i vår hage. Det blir väl några veckor. Gräset är frodigt, men matgästerna är glupska - det ska dom vara.
Och som sådana djur blir när dom kommer på grönbete första gången så spritter det en hel del i bena. Det spritter så mycket att några av dem att dom kutar rakt genom stängslet som bara är ett par trådar som just då inte har någon spänning.
Det blir lite extra spänning att fösa in rymlingarna i hagen och fixa till stolpen som bröts av. Vad lite det behövs för att ge vår dag en extra krydda!
Vår roll i det hela är att fylla vattenhon med friskt vatten. Och så ska jag slå gräset under eltråden så att det inte blir onödig jordning. Kalvarna är nyfikna och följer mig runt hagen som om jag vore råttfångaren i Hameln. Eller också väntar dom på att jag ska fylla på hinken med mera kross.
Kalvarna fördriver sina dagar med att äta, idissla och skita. I godan ro. Jorden får ny näring. Dom tittar på mig med sina snälla koögon när jag fyller hon och jag blir lugn och glad. Naturen har sin egen takt.
Vad som är "ogräs" för somliga är mat för andra. När vi rensar i landen och växthuset fyller vi hinkarna med grönt och åker upp till hönsen på Nilses och delar ut till de unga hönorna. Dom kacklar förtjust och hugger in på festmåltiden. Sen värper dom ägg så att vi kan göra vår mat - det är en del av kretsloppet.
Varning - arbete pågår
Dagboken har legat i träda en tid. Nu tänkte jag försöka återuppta den. Men då känner jag att jag måste ändra lite. Ja, det kanske inte syns så mycket, men det är för att förbättra funktion och användbarhet.
Medan arbetet pågår så kommer de äldsta sidorna inte att fungera så bra - eller inte alls. Länkar pekar fel och bilder kanske inte visas rätt. Och en del annat strul kan det bli.
Jag ber så mycket om ursäkt. Något löfte om och när det blir klart kan jag inte ge.
Den här ombyggnaden gör jag bara för min egen skull.
Tagglistan för #2019 uppdaterad 2019-10-09
Alla taggar
Senaste inlägg
2022-07-29 Arbete finns det gott om
2022-04-23 Ett rött hus med vita knutar
2022-04-10 Elektriska äventyr - etapp 1
2022-02-01 Vinterns skogsarbete
2021-05-22 Bergvärme - etapp 3
2021-04-30 Bergvärme - etapp 2
Dagboken uppdaterad 2022-08-28