Dagboken
Du har valt att visa artiklar som är taggade med #2016
Sista dagen på året
Nyårsafton, sista dagen på året, men verkligen ingen vinterstämning. Mulet och milt. Vi hade bestämt att göra en utflykt med "Kalvmarkarna", en tur upp i skogarna norr om Kungsberg, trakter vi inte har något namn på.
Intill vägarna så har "någon" målat på en del av de jättestora stenblocken. Här en älg. Det finns också en "indian", men den har inte underhållits så den är knappt synlig nu. Älgen har tydligen bättrats på rätt nyligen. "Konstnärerna" är kända för de infödda byborna, men ingen säger något till oss utsocknes.
Vi gjorde upp eld och kokade kaffe på skogshuggarvis. Sen började det skymma på så det var bäst att fortsätta.
Vinterljuset gav en nästan trolsk stämning över sjön med sin vattendränkta is.
Det milda vädret hade gjort vägarna mjuka i ytan så bitvis slingrade sig bilen fram som en orm och fyrhjulsdriften fick visa sig på styva linan. Däremellan låg isen kvar i spåren. Den dryga milen ner mot Lumsheden tog över en halv timme av ganska stor anspänninig för att parera det växlande väglaget.
Så i dag, den första dagen på året får nog ägnas åt lite biltvätt.
Taggat: #2016 #hembygd #utflykter #årstider
Mina memoarer - kortversionen
Under ett antal år har jag varit oavlönad skribent för Kuxabladet, en gratistidning med ursprung i Ockelbo, som även delas ut i några områden i närbheten. Bland annat då Järbo. Jag har fotat och skrivit notiser om lite av varje, texter och bilder som även använts på Järboportalen på Facebook och www.jarbo.biz, som sen blev jarboportalen.se.
Då skulle tidningen sluta delas ut i Järbo och i samband därmed så ville redaktören ha mig på mittuppslaget i det man kallar "Profilen". Och då blev jag det.
Tidningsuppslaget, klicka för att se i eget fönster
Jag har den tidigare texten sparad på en webbsida. Det är alltså enbart texten som jag har lagt upp.
Den ursprungliga artikeln på nätet finns inte kvar, men nu (2024) har artikeln publicerats på nytt i samband med att det gått 10 år sedan Omställning Järbos "Framtidstidningen" gavs ut 2014.
Repris av profilreportaget, nov 2024
För säkerhets skull har jag sparat en pdfversion av denna utgåva, som kan läsas här.
Hur det ser ut i den tryckta utgåvan har jag bara som en bild, tyvärr även den med liten text, men klicka på bilden för att öppna i större skala i eget fönster.
Tidningssidan, klicka för att se i eget fönster
Tack till Kuxabladet för att jag får använda materialet!
Taggat: #2016 #personligt
Bävrarna anfaller!
Vintern kom och försvann mer eller mindre. Kylan och isarna drog sig tillbaka och även om det har fallit lite snö så känns det inte som vinter. I dag var jag ute och "inspekterade" bäverlandet. De har uppenbart inte gått i ide! Tvärtom så har de nu fått fart på fällandet. Flera träd ligger omkull kors och tvärs - många i bäcken.
Jag är inte alls orolig för att de ska fälla en massa träd. Det finns det gott om, ja, det är rent av en välgärning att fälla dem!
Däremot är jag lite orolig för att de kommer att råka dämma upp flödet någonstans med alla stammar, grenar och kvistar och då kan vattennivån stiga på ett okontrollerbart sätt. Vi får hålla koll på djurena.
Läs mer om bävrar i Wikipedia. En bäver kan fälla ett träd per dygn står det bland annat där, samt att bävrarna inte går i ide!
Vintern och mannaminnet
Helt oberoende av just denna dags ödesmättade betydelse så fortsätter snön att falla som om inget har hänt. I morse mätte vi upp 25 cm. De lätta flingorna har packats ihop lite efterhand och förmodligen smält underifrån eftersom marken inte var frusen när det började snöa. Därför är det också lite besvärligt att skotta, men i dag åkte plogen på och det blev en första runda så att vi kom fram till trädgårdslandet och kunde skörda salladen under snön. Den har haft en fiberduk som skydd.
Och så börjar man fundera på när kom den första snön förra vintern och åren dessförinnan? Det är då det så kallade mannaminnet sätts på prov. Eftersom det inte går att lita på så blir det till att bläddra tillbaka i dokumentationen i kalendrarna. Här är facit från 2008 (första året när vi flyttat hit). Så här var 8/11 då:
- 2008: +3, dimma, snö hade kommit 31/10 och lite låg kvar
- 2009: +5, dimma, snö kom senare i veckan
- 2010: -9, klart, 15 cm nysnö senare i veckan
- 2011: +2 på morron, +8 på dagen, sol, grävt i landet
- 2012: -2, klart, snö först 26/11
- 2013: +1, snön kom först i december
- 2014: 0, snön kom först i december
- 2015: +5, ingen snö denna höst, kom 8 januari 2016.
Vinteräpplen
I dag blev det ett tunt snötäcke och temperaturen sjönk en aning under nollan. Vi har de senaste veckorna hållit på att skörda sallader, kål, svedjerovor och annat som stått kvar i marken. Sen har odlingsbäddar och potatisland täckts med halm, ja det skulle vara halm, men det var en bristvara i år så vi har använt hö. Det är inte optimalt, men det är inte så mycket att göra åt.
I dag skakade jag ner de sista äpplena från Åkeröträdet. De är inte så många och inte heller så fina att det "lönar sig" att lagra dem i matkällaren, men det är himla goda så det lär blir både kräm och paj framöver.
Hos grannen har vi plockat vinteräpplen av okänd sort som vi ska prova att göra äppelringar av med hjälp av den kluriga apparaten från Clas Ohlson. Vi får återkomma om resultatet.
Självhushållning
Det är sent i oktober och fortfarande kan vi skörda i våra odlingar. Grönkålen har tagit ett omtag och växer fortfarande. Våra egna äpplen är nästan slut nu, men det hänger några Åkerö kvar som ska tas omhand.
Men vi tog med en kasse äpplen från Börje som nu har förvandlats till mos. Lätt som en plätt med den gamla matberedaren med passertillsatsen. Sen har vi lagrat några vinteräpplen i matkällaren. Som experiment.
När det gäller bröd kan vi inte klara oss med mjöl från egen säd men den lokala kvarnen kan förse oss med utmärkta råvaror för bakning. Det här är ett "modifierat ungerskt bondbröd", i dagligt tal storlimpa.
Grönkålen, "Red Russian" ser ganska spännande ut i skymningen fotograferade med upplättande blixt. Stjälkarna får stå kvar i jorden så får vi se om de överlever till våren och ger tidiga blad.
Snart är det väl dags för den stor frosten. Vi håller på med att plocka in krukor och redskap och göra oss berdda för vintern. Matkällaren är välfylld med potatis, sylt och must.
Musteriet är nedmonterat men vi planerar för förbättringar i konstruktionen till nästa säsong.
Texten kompletterad 2016-10-23
Strövtåg i hembygden
Häromdagen gick jag en runda neröver bäcken och den gamla dammen, mest av ren nyfikenhet. Det är ganska sällan vi går åt det hållet. Ett skäl är att det är svårt att ta sig fram. Naturen - det vill säga slyskogen har tagit kommandot och man får stånga sig igenom djungellika snår. Faktiskt kallar vi markerna där för "djungeln" när vi talar om dem.
Döm om min stora överraskning när jag fann dammen fylld till brädden! Under så där 15 år har det bara varit en bäckfåra på botten - nu var det åter en stor vattenspegel. En del av skogen har under åren etablerat sig på dammbotten så nu gick vattnet långt upp på stammarna. Orsaken till nivåhöjningen verkade vara att "någon" hade stängt dammluckorna. Vem?
Samtidigt har allt ris som bäverkolonin fällt flutit upp och fastnat ovanför luckorna, vilket höjt nivån ytterligare. Det går väl bra när nu flödet är lågt, men vad kan hända vid vårfloden?
Samtigt passade jag på att gå runt den gamla verkstaden. Förfallet går inte längre att stoppa, tyvärr.
Det är så här "djungeln" ser ut. Med bävrarnas hjälp kanske den glesnar och de tar sig an större saker än slyet.
Det ska bli intressant att se hur det hela utvecklar sig.
Trädgårdens tuffingar
Nu har det varit frost fem nätter i rad. Frosten har lyst vit i gräset i den bleka morgonsolen. Sen kan man se att bladen på en del känsliga växter har svartnat och vissnat. Squash och pumpa har skördats i tid och förvaras nu på tryggare platser som tur är.
Här är några växter som trotsar årstidens signaler om bistrare tider och fortsätter att grönska. Vi är ju trots allt en vecka in i oktober och "vad som helst" kan hända.
Vi hoppas att frosten håller sig på lagom nivå så att vi kan fortsätta att njuta av färska grönsaker ännu en tid.
PS.
Det finns fler tuffingar. En del kan skördas under snön ...
Höstens färger I
Nej, det är nog inte höst ännu rent meteorologiskt. Enligt SMHI är det höst när dygnsmedeltemperaturen är under 10°C 5 dygn i följd. Faktiskt så har det varit sommartemperaturer flera dagar. Och det har nog gjort att växtligheten fortfarande är frodig och fräsch.
Jag har knäppt några bilder som illustrerar den regnbåge av färger som visas upp just nu och vilken variation det finns. Av rubriken att döma har jag nog tänkt mig att det kommer fler inslag längre fram.
Det är bråda dagar nu med att skörda och ta vara på allt som växer. Samtidgt håller vi på med att städa upp runt odlingarna och plocka in redskap med mera. Allt ska ställas i ordning för nästa års odlingssäsong. Är det det som kallas cirkulär ekonomi?
Och i dag var det höstdagjämningen.
Denna text har kompletterats 2016-09-23
Cykeldag för stor och liten
I dag har det varit Cykeldag i Järbo. Denna gång var det Järbo IF som stod för hela evenemanget eftersom man har gjort ny märkning på alla spår på Västerhällarna och ritat nya kartor och satt upp i spårcentralen vid IP.
Här fick jag tillfälle att prova ett par moderna "vidunder" med växlar och bromsar för alla backar när man far omkring i terrängen. Varianten på bilden hade hjul som en traktor, men hela ekipaget var ändå ganska lätt. De tjocka däcken absorberar en hel del ojämnheter.
Ganska kul var det, men trots allt är det nog inte en apparat som hör till nödvändigheterna.
Taggat: #2016 #personligt
När du får oväntat besök ...
Många - i varje fall i min ålder - minns nog Gevalias slogan "Vilket kaffe skulle du bjuda på om du fick oväntat besök?". Det var på 80-talet. Mer om detta kan läsas på Wikipedia.
I dag fick vi besök av den legendariska Rc4 1290, den sista av Rc-loken med den ursprungliga orangea färgsättningen. Senare har ett Rc1-lok (nr 1007) målats om i orange, men jag tror inte det körs i reguljär trafik, vilket 1290 gör. Det betyder att det faktiskt rullar förbi här då och då. Men stannar gör dom bara vid tågmöten. Så lite ovanligt är det.
Jag vet inte hur länge stoppet varade, men jag hann med att stanna till och hala upp kameran (=telefonen).
Loket ägs av Green Cargo. Numera är Rc-loken utsprida på många olika operatörer och finns i flera olika färgsättningar.
Nära naturen
Här behöver man inte åka eller gå så långt för att vara ute i "naturen". Varje morgon när vi går ut så är vi där. Just därför måste man anstränga sig lite för att upptäcka den. Man måste titta med "nya ögon" för att verkligen se allt det underbara vi har utanför knuten.
I dag såg vi en gammal björkstubbe där det växte en märklig svamp. Ja, den är nog egentligen väldigt vanlig, och därför kanske man inte ser den. Så plötsligt stannar man till och där är den/dom(?). Jo, för det kanske är två olika sorter?
Vad de heter, de här sorterna, spelar egentligen ingen roll. Och jag tror inte att jag har någon nytta av att veta. Vi kan kalla dem "marängsvamp". Det är lätt att komma i håg.
Vad de röda bären heter det vet vi däremot väldigt bra. De är också vanliga och vi behöver inte gå långt för att plocka dem. Bara några meter bort växer dom. Där plockar vi hela årsbehovet.
Slutresultatet är sylt.
Ost och must
Det har varit en intensiv helg. På lördag hade vi permakulturkurs i vår trädgård med Eva och getterna och en strålande septembersol. Vi åt kalvdans till lunch och en grymt vegitarisk grönskålspaj till middag.
På söndag (idag) var vi i Ytterbyn hos Tina och Robert på en kurs i ost- och smörtillverkning. Det var verkligen en "hands-on" kurs där deltagarna fick knåda ost, separera färsk mjölk, tvätta smör och naturligtvis diska av alla redskap efter processen.
Vi fick förstås ta hem de tillverkade produkterna som vi nu har provsmakat till kvällsmat. Helt underbart.
På eftermiddagen var det fullt ös i mustfabriken. Vi har fått en massa äpplen levererade som ska betas av under veckan. En del hann vi med i dag. Det är tur att sommarvärmen fortsätter.
Lyxmat?
Det händer att vi får möjlighet att köpa råmjölk från vår bondegranne. Då gör vi kalvdans! Enklaste tillagningen i världen. Rör i hop med lite socker, salt och kanel. Ställ i ugnen i 100 grader i 30 till 60 minuter för 1 liter. När den stelnat är den klar. Ät med sylt.
Råmjölk är den mjölk som kon ger till sin nyfödda kalv. Den är naturligtvis lite speciell. Den här rätten går inte att göra med den vanliga komjölken och framför allt inte med den produkt som man köper i butiken.
Den här rätten väcker en massa minnen från barndomen. Då var det lättare att få tag i råmjölk och vi fick ganska ofta kalvdans.
Nuförtiden känns det som en lyx att äta kalvdans.
Squash på olika sätt
Gjorde ett inlägg "Vad gör man med 10 kg squash?" för en tid sen. Här kommer svaret. Det är inte alls svårt att hitta olika sätt att tillaga denna fantastiska frukt. Här följer några som vi har provat eller kommer att testa såsmåningom. Vi har ju gott om råvara.
- Frys den grovriven i påsar om cirka 500 g att använda i soppa, köttfärssås m.m.
- Baka i ugnen med lök och färsk chili. Mixa, frys för att använda som bas i soppa.
- Skär i tunna skivor som varvas med potatisen i potatisgratängen.
- 3 dl grovriven squash till pumpakaka (ett slags mjuk pepparkaka).
- Ugnsbakad, halverad urgröpt med fyllning.
- Stekt i skivor. Till olika rätter.
- Färska, små, tunt skivad i salladen.
- Som ersättning för gurka i "pressgruka" (snabbinläggning).
- Picklad med lök, paprika och senapskorn.
- Tsatsiki med spröd grovriven squash.
- Omelett med skivad squash och färska späda spenatblad.
- ...eller på pizzan (kan fräsas upp lätt).
På den här pizzan provar vi med tunna skivor squash. Fast under ligger krossade tomater (färska), stekta trattkantareller, oliver, mozarella och ovanpå lite riven Gouda-ost. En riktig "skördepizza".
Erfarenheten är att det nog skulle bli mera smak med att fräsa upp squashen lätt med lite vitlök i stekpannan innan. Och krydda med örtsalt t.ex.
Mustfabriken
Det verkar bli ett riktigt bra äppelår. Till och med våra gamla träd har gott om frukt. Och runt om i Järbo dignar träden av äpplen. Musteriutrustningen är uppmonterad i partytältet på gården och vi har börjat musta av egna och fådda äpplen. Och det är lätt att få äpplen eftersom många inte "orkar" ta hand om dom själva.
Proceduren är väldigt enkel. Äpplena sköljs, delas, körs i krossen och "moset" läggs sedan i sildukar i pressen. På varje paket läggs en skiva och överst sätter vi domkraften som sen pressar ihop det hela. Ut kommer äppelsafterna som rinner ner i en dunk. Varje pressning av cirka 20 kg äpplen ger ungefär 10 l must.
Och vad gör man med den? Musten kan drickas direkt, tappas på flaskor och förvaras i kylskåpet någon vecka. Vill man bevara den längre så tillsätts konserveringsmedel (flytande Atamon) i dunken som ställs i matkällaren. Efter en tid - lång tid - faller grumligheten till botten och musten blir kristallklar.
I dagarna har vi öppnat flaskor som har stått sedan förra mustningen 2014, alltså i två år och drycken smakar underbart.
Den färska musten har vi använt till att späda ut den "cider" som vi jäste förra gången. Den blev inte helt lyckad (understatement), men med denna tillsats blir den fullt drickbar!
Häromveckan ringde en reporter från Arbetarbladet som nosat upp det här med mustningen och bad att få komma. Det vart en riktigt trevlig eftermiddag och i dag fick vi ett helt uppslag i tidningen.
Länkar
Bildgalleri från 2014 års mustning
Summerad produktion i mustfabriken t.o.m. 13 oktober: 467 liter.
För vinterbehovet
Helt naturligt handlar många av inslagen nu om odlingen, arbetet och resultatet. En orsak är nog att vi är ganska stolta och nöjda över den. Den innebär mycket arbete från tidiga våren fram till sena hösten. Men vad skulle vi annars sysselsätta oss med.
Så här års är det framför allt skörden som gläder oss. Vad sägs om den här lilla hinken full med nyupptagen Maris Bard, en av de sorter vi odlar. Det är bara sex-sju riskor, en tredjedels rad, med upp till tjugo potatisar på varje. Den största av dem vägde över 3 hg.
Vi odlar flera olika sorter just för att de är olika. Potatis är inte bara potatis. De olika sorterna kan användas på olika sätt; kokt, gratäng, mos, ungsbakad m.m. Och till färskpotatisen behöver man inte ens ha något tilltugg! Potatis är rätten.
Nu har vi sjungit potatisens lov! Det gäller bara att "upptäcka" denna underbara rotfrukt.
Rent praktiskt för att klara vinterbehovet behövs en bra matkällare. Här har klarar vi att förvara potatisen från upptagningen till dess att nästa års potatis kan börja ätas.
Elektriska spänningar
Nyligen bytte vi ellverantör igen. Man ska ju göra så för att tjäna några ören. Med lite tur kan örena bli många kronor på ett år. Det som är speciellt för oss är att vi själva producerar el från våra solpaneler på ladan och den kan man få betalt för när det bli el "över" som man inte använder själv just då. Och då får man 2 öre/kWh i vad som kallas "nätnytta" av det företag som står för elnätet här, alltså Sandviken Energi.
Sen kan man få betalt av sin elhandelsleverantör, alltså det företag som tar betalt för den el som man "förbrukar". Men det gäller inte alla bolag. Somliga erbjuder inte att "köpa" el från småproducenter. Urvalet av elhandelsbolag att välja på minskar på det sättet.
Hur som helst så lyckades den nya elleverantören strula till det med inköpsavtalet med oss. Vad som hänt vet varken dom eller jag, men något betalt får jag inte. Som vanligt hamnar man då i kundtjänstträsket när man ska ringa och försöka reda ut det. Det blir "tryck 3" och "tryck nå't annat" innan man får tala med en människa (tror jag i alla fall!).
Nu har jag avverkat några samtal till olika ställen och blivit kopplad vidare till någon annan som heller inte vet något och jag är fortfarande inte särskilt mycket klokare.
Ännu mera spännande kommer det att bli i höst när min momsdeklaration kommer in i behandlingskvarnen. Hur många arbetstimmar kommer Skatteverket lägga på att fundera på dom 60 kronorna? Vi producerar cirka 2500 kWh per år varav kanske drygt 30 % lämnas till nätet.
Sen är det meningen att det blir 600 kr skattereduktion för elproduktionen under 2015. Alltså som ROT-avdraget.
Och slutligen så har vi en ansökan om investeringsbidrag för solenergianläggning. Om någon inte lyckas slarva bort den eller ändra på reglerna så ska vi enligt beräkningar få cirka 20000 kr i bidrag. Med nuvarande kötid som beror på för små anslag till detta så dröjer det 12-15 år innan några pengar kommer. Spännande väntan!
Bridge over Troubled Water
I går åkte vi till Ransta för besök hos kusinen och för en lång och trevlig sen lunch med god mat, en resa på 12-13 mil. Det finns mycket man kan göra av en sån? Även en kort resa kan planeras och utökas med diverse avvikelser. Eftersom inga motförslag kom så blev temat "järnväg".
Med hjälp av banvakt.se hittas en mängd outforskade gamla banvaktsstugor och stationer att leta upp. Och en järnvägsbro. Bron över Dalälven vid infarten till Krylbo hade inte studerats ordentligt. Det är inte alltid så lätt att hitta ställen att fotografera en stor bro från - stränder kan vara otillgängliga m.m. men här gick det en promenadstig ner till älven.
Älven rinner här bred och stilla och det var ganska tyst och lugnt. Bredvid järnvägsbron går en landsvägsbro men över den kommer inte så mycket trafik. Troligen är det mest lokalbefolkningen som har den som en genväg.
När jag kom hem och gick igenom bilderna började också söka lite fakta om byggnadsverket. Det visade sig vara mycket intressant. Bilder kan sökas på DigitaltMuseum / Järnvägsmuseum.
Den här järnvägsbron är den tredje sedan 1875. Det kan man läsa på jvgfoto.se som är en av mina favoritplatser. Där finns också fler och bättre bilder än mina.
Slutligen så var det det där med "Bridge over Troubled Water". Titeln på dagens inlägg bara råkade bli så och då måste jag ju googla på det med. Läs i Wikipedia!
Sidan uppdaterad 2019-09-03
Taggat: #2016 #järnväg #utflykter
Min mandolin
För några inlägg sedan funderade vi på vad man gör med 10 kg squash. Lösningen har vi väl inte än, men nu vet vi i alla fall hur. Förutom matberedaren är mandolinen det mest oumbärliga redskapet i köket! Denna apparat klarar sig helt utan energi från andra källor än användaren. Med andra ord, det är användarens egna muskler som står för kraften.
Resultatet av denna operation ska bli inlagd / "picklad" squash. Tunna skivor i syrlig lag.
I rena glädjen över att det går så geschwint så får man inte glömma att använda det skyddande handtaget när biten som skärs närmar sig slutet. Kniven är grymt vass! Och fort går det.
Alla andra har väl redan en sådan här klassiker, det var nog vi som var bland de sista att skaffa den.
Mitt i augusti
Och hösten har redan kommit står det i Aftonbladet. Tja, det är väl det som kallas nyhetstorka. Här växer det fortfarande i grönsakslandet. Men däremot märkte vi att mikron hade tappat sugen. Det blev en tur in till Sandviken för sedvanliga viktiga ärenden som Bolaget m.m. och då passade vi på att köpa en ny mikrovågsugn, den gamla hade tjänat väl under de 15 år som vi haft den.
Om man inte visste det så skulle man inte kunna se att det står en ny apparat i hörnet på köksbänken. För oss som äter matrester minst varannan måltid är den ett viktigt tillbehör i matlagningen. Obs, det röda uppepå är brödburken!
Vi firade invigningen med en flaska billigt bubbel och resterna av gårdagens pasta plus lite halloumi och något nytt ur grönsakslandet.
I dag har vi också börjat slå av gräset på tomten kring huset. Ja, det är ju inte bara "gräs" utan här och var ormbunkar, hundkäx, spansk körvel, alamunk och andra högväxande örter. Vi klipper rent kring äppelträden så att vi ska kunna ta hand om fallfrukten lättare. Det kan förhoppningsvis bli så mycket att det kan bli både äppelmust och -mos framöver.
Och så här mitt i augusti börjar allt återgå till vardagen med föreningsmöten och andra förpliktelser.
Grönt eller rött?
Nu ser man verkligen hur det växer i odlingen. I dag tog vi bort fiberduken som har täckt kålbänken. Den är till för att hindra skadedjuren att äta upp plantorna. Lite hade dom tagit ändå, men i det stora hela ser det fräscht ut.
Nog tror jag att det kommer att räcka till åt oss över vintern. Nu skördades en liten del av detta och packades i portionspåsar och lades i frysen. De går alldeles utmärkt att ha som fyllning i paj, till exempel.
Tillsammans med purjolöken och mycket annat som redan gått samma väg kan vi nog tro att vi har hög grad av självförsörjning vad gäller det gröna.
De värst angripna bladen fick naturligtvis getterna. Och dom tackade inte nej.
Tomater blir det också, men där blir det direktkonsumtion! Den här vägde nästan 2 hg. De andra sorterna är lite mindre i storlek.
På mina höga hästar
På lördagen var vi på Järbo IF-dagen där bland annat 4H-klubben deltog och erbjöd ridning på hästar för alla. Det har jag inte gjort på 40 år då jag fick rida barbacka på en stor ardenner som leddes en kort tur från stallet.
Den här hästen hade i alla fall en sadel på ryggen.
Men man måste upp först och det var tur att det fanns en trappstege att kliva på för det var lite högt. Och sen gäller det att hålla i sig när han lunkar i väg. Det går bara i långsam promenadtakt, men det svänger hit och dit och det känns som högt över marken. Man kännner sig inte så kaxig.
Nej, jag ska inte börja ta ridlektioner!
Taggat: #2016 #personligt
Vad gör man med 10 kg squash?
Grannen i Sjöas har god tillväxt i grönsaksodlingen. Av överflödet fick vi ett par kassar med squash (zucchini om man så vill eller courgettes). Det var stora "gurkor"! Cirka 10 kg var det. Våra egna har inte kommit så långt än, mest beroende på sen sådd.
Men vad gör man med så mycket? Framför allt gäller det ju att förvara och bevara så att de kan användas längre fram. För så här mycket smäller man bara inte i sig på direkten.
Första omgången strimlades ner i ett kok som närmast kan liknas vid ratatouille tillsammans med lök, vitlök och tomat, kryddat med basilika. Det blev en stor gryta.
En del blandades med köttfärs och blev till innehållet i mangolddolmarna. Också gjorda på fådda mangodlblad. Det räckte också till att bli ingrediens i en pumpakaka.
Och resten av dem som behandlats lades enbart grovrivna i frysen för att under höst och vinter bli soppa. Och så är det sex stycken kvar som väntar på behandling. De räcker nog ett bra tag!
I ett senare inlägg har vi gjort en lista över olika sätt att tillreda squashen.
Läs här!
Denna text har kompletterats 2016-09-04
I huv'et på en gubbe
Den här dagboken är ett litet experiment som jag "roat" mig med. Bakgrunden är att jag tycker att vår husblogg som använts för att informera vänner och bekanta om vad vi håller på med här uppe i pensionärslandet inte längre känns så angelägen. Den startades framför allt för att dokumentera byggandet. Med tiden har det blivit en hel del annat där också.
Nu vill jag ha möjlighet till friare form. Bloggen är ganska så låst till sin layout. Den går att ändra men nu vill jag bestämma mera själv.
Jag gör det här också för att lära mig mera om webbprogrammering i HTML5, CSS3 och PHP. Hm, det där låter väl som "grekiska" för de flesta av er. Och egentligen rätt ointressant. Det är ju innehållet som är det viktiga.
En annan aspekt på förändringarna är att få en bättre anpassning till smarta telefoner, surfplattor m.m. speciellt när det gäller bilder.
Viktigast är nog ändå rent personligt; känna att jag känner att jag behärskar mediat och verktygen. I fortsättningen ska ni slippa tekniksnacket!
Fast ett nördtips kan lämnas: w3schools.com.
Taggat: #2016 #personligt
Om tusen år?
När framtidens arkeologer (om det finns några) gräver fram ett mystiskt stenröse på det som nu är vår nyåker, som vi kallar den, så kan det tänkas att de grunnar på vad syftet var med denna hög
Vi vet ju att det från början var en slump eller av ren bekvämlighet som grävmaskinisten vräkte ut stenarna här. Sen fick de ligga. Det såg både slarvigt och fult ut så vi täckte med ris och eldade vårbrasa här bland annat med baktanken att värmen så småningom skulle spräcka sönder stenarna så att de lättare skulle kunna bändas sönder och flyttas på.
Så blev ju inte fallet. Men stenhögen blev senare täckt med mera ris och gräs och blev en komposthög
och stenarna föll i glömska. Nu när vi börjat använda kompostjorden så kom de i dagen igen och då
kom någon på tanken att ordna ett snyggt stenparti av dem. Här skulle planteras mynta för den växer
fort och breder ut sig. Och den är tidvis i alla fall vacker.
Mellan tanke och handling ligger mycket arbete. Och ett lass grus. Snart ska myntorna sättas. Resultatet får ni se nästa år.
Vid regnbågens fot
Efter ett par dagar i Karlstad bar det hemåt igen. Som vanligt är det inte bara kortaste vägen utan det blir lite kringelkrokar med stopp här och var. Denna gång åkte vi över Molkom, Filipstad, med en avstickare till Daglösen, sen Lesjöfors, Vansbro och till Leksand.
Det blev en del stopp vid järnvägsstationer m.m. som förhoppningsvis kan komma på andra sidor på denna sajt. I Leksand var det fika i den fina trädgården hos Oskar och Maribel som just flyttat dit från Järbo.
Och sen det obligatoriska stoppet på brödfabriken för inköp av några kartonger hårdbröd av olika sorter.
Resten av vägen kändes mer som en transportsträcka, men det blev ett kort uppehåll vid resecentrum i Falun som fått en tillbyggnad. Mellan Falun och Hofors kom vi i kanten av ett kraftigt regn som gav upphov till en dubbel regnbåge över E16.
Evas grav
Karlstads norra kyrkogård är till stor del anlagd i kuperad bergsterräng. Alla träd i den delen är nog naturligt växta och man har dragit gångvägarna efter vad som varit praktiskt möjligt. Det är inga rätvinkliga kvarter. Ibland är det brant och ibland är det stensatta trappor.
Det är inte så handikappvänligt att ta sig dit, men det är vackert. Många gravstenar är obehandlade och har bara namn och årtal inhuggna och de ligger som naturstenar i marken, ofta med den naturliga växtligheten omkring, ibland något planterat som lyckats etablera sig.
Vi kan inte komma dit så ofta av praktiska skäl, men kan i stället minnas med en bild som den här som vi tog den 1 augusti.
Taggat: #2016 #personligt
Fredagsmys
När det är min tur att stå för maten så blir det oftast pizza. Ibland kan det bli omelett. De är så kallade p-rätter, alltså platta rätter, det är sådana som jag behärskar bäst. Dit räknas även pannkaka och plättar.
Ingredienserna till degen är mjöl, olja, vatten, torrjäst och en nypa salt. Standard till fyllningen är tomatsås eller -puré eller krossade tomater, mozzarella och annan ost och oftast oliver.
Resten är beroende på vad som finns i kylen eller vid denna årstid något som kan plockas i odlingen eller naturen. Denna gång fanns kantareller och förstås sallad. Med några strimlor serranoskinka blev det ett lagom fredagsmys.
Flaskan på bordet innehåller en fantastiskt god olivolja som vi fick; Colognole Mons Iovis.
Läg märke till den icke årstidsanpassade servetten.
De växer oss över huvudet
En del växter behöver inte gödslas och vattnas och daltas med. De sköter sig själva kan man säga. Bamsingarna på bilden kallas strätta. Nej, det är inte de farliga jättebjörnlokorna som ska utrotas till varje pris. Helt vanliga strättor. Säkert har de ett latinskt namn också. Men det är väl inte så viktigt.
Säkert har de hämtat näring från det som grisarna lämnade efter sig för, ja, det är redan tre år sen. Marken har blivit oerhört bördig på det som vi kallar "Nyåkern". Vi drar själva nytta av det i de odlingsbäddar som vi anlagt där. Det får vi återkomma till när det blir skördedags.
Jo, några saker har vi redan tagit av; ruccola och grönkål, men det finns mera.
Men strättan behöver inte räknas till ogräsen. När hösten kommer läggs allt på komposten och bidrar till cirkulationen. De går åter till att bli näringsrik mylla som läggs i odlingen. Och så vidare ...
Det är mycket det som det handlar om här. Att använda jorden till att föda oss, men inte för överlevnad utan för njutningen och nöjet av egna produkter.
För hundra år sen
På ett gammalt foto som vi fått står det på baksidan "Nelly Eriksson-Larsson g. Sjöström (1895-1973), hennes farbror Frans Larsson fotograf i Järbo. Kortet taget i Hyttån mellan Hålldammen och Jädraån". Nelly Sjöström bodde här i vårt hus fram till sin död. Hon är ett av de människoöden som vi stött på när vi gjort en tidsresa bakåt i husets historia.
Nelly gifte sig med Erik Sjöström 1938 och han dog 1950. På bilden är den unga Nelly, kanske omkring 20 år, fotograferad på en sten mitt i bäcken. Ganska originellt kan man tycka. Växtligheten är frodig med en mängd alar på slänterna. Bakom dem är det någon slags fördämning.
Var är denna bild tagen? Jag tycker mig känna igen stenarna i bäcken och fotograferade den andra bilden stående nedanför bäckhuset. Nog är det väl samma stenar, där dom stod för 100 år sen?
Men dammen finns inte kvar i dag. Den lilla fördämning som i dag finns uppströms ser inte lika ut.
Det är tydligt att bilden är tagen med lång exponeringstid för vattnet ser så "mjukt" ut. Och det var nog svårt att hålla sig stilla under exponeringen för parets ansikten är lite suddiga.
Växtligheten på dagens bild är väl så frodig, men det är inte så mycket träd.
På nära håll
Skärpedjupet blir näst intill obefintligt när man jagar fjärilar på frihand. Men det gör inget. Nässelfjärilarna i sina brokiga färger svärmar i och omkring kungsmyntorna (origanum vulgare) vid altanen. Och blommorna är fina också. Varje liten blomma får ett besök av fjärilens snabel.
Men aldrig tidigare har jag sett att fjärilarna har päls på ryggen!
Jag tog 90 bilder. 10 av dem hade acceptabel skärpa. Dessa fyra bilder bedömde jag ha någorlunda "komposition". Det kallas gallring. Måste ha kort slutartid för djurena rör sig också! De går inte att regissera. Mest tur om de flesta av alla slumpfaktorer är på den positiva sidan samtidigt.
Objektivet är ett 50 mm makro. Canon original.
Detta var det första inslaget i dagboken.
Föregående Nästa
Tagglistan för #2016 uppdaterad 2019-07-17
Alla taggar
Senaste inlägg
2022-07-29 Arbete finns det gott om
2022-04-23 Ett rött hus med vita knutar
2022-04-10 Elektriska äventyr - etapp 1
2022-02-01 Vinterns skogsarbete
2021-05-22 Bergvärme - etapp 3
2021-04-30 Bergvärme - etapp 2
Dagboken uppdaterad 2022-08-28