Sandviken och järnvägen - stationen och bangården

Stationsområdet och dess byggnader är i huvudsak väl kartlagda. Den första stationsbyggnaden (I) var klar 1863 och ersattes redan 1868 med en större byggnad (II) som var i samma stil som övriga stationer längs GDJ.

Den gamla blev kvar, oklart hur länge. En del hävdar att huset flyttades till Stensmo och blev banvaktstuga. Mellan den nya stationsbyggnaden och den föregående (I) byggdes ett tvåvånings personalbostadshus, som lär ha flyttats till Hemgatan 8 där det står kvar.

1909 blev det nuvarande stationshuset (III) klart. 1868 års hus fick såsmåningom ett andra liv på Köpmangatan 8 i det centrala Sandviken. Huset köptes 1909 av snickarmästare J.E. Eriksson som plockade ner det och byggde upp på sin nya plats. Men det gjordes tydligen vissa ändringar på huset såsom ett utbyggnad vid ena gaveln och en brantare taklutning om man tittar på bilderna.

I en tidningsartikel i GD 1958 anges att detta hus och Köpmangatan 6 ska rivas. Där skrivs att detta är den tidigare järnvägsstationen, vilket inte alla verkar eniga om. Det lär finnas annan dokumentation om detta. När flyttningen till Köpmangatan ägde rum har jag inte sett någon tydlig uppgift om men det bör ju ha skett snart efter köpet.

På bangåden byggdes ett växeltorn, varifrån spårväxlarna fjärrdirigerades på stationsområdet, det första i sitt slag i Sverige, och var klart 1894.

1988 fanns en tillbyggnad i tegel på stationens östra gavel som anges vara ett godsmagasin. Nuvarande konfiguration på stationsområdet som "Resecentrum" blev klart 2004.

En liten byggnad intill stationshuset var kiosken. Den dyker upp på ett foto som troligen är från 1920. Taket är spetsigt som ett torn och byggnaden är åttkantig. Omkring 1950 ser kioskbyggnaden helt annorlunda ut, rektangulär och med ett pagodtak. Den byggnaden säljs och transporteras bort 1955. In på 60-talet finns ett foto med en för den tiden typisk pressbyråkiosk.

Därefter kom Stationsgrillen (Sunkan) vid Taxi och senare ett nytt snabbmatställe som 1988 övertogs av Kalle Lindström med familj. Det drevs under namnet Daisys som sedan blev Sibylla. Familjen behöll det till 2013.

Kiosker av samma utformning som den i Sandviken från 1920 verkar ha funnits på många järnvägsstationer runt om i Sverige. Det är tydligen en av de modeller som Pressbyrån hade som "standard" en tid. AB Svenska Pressbyrån bildades 1906.

Kiosker vid järnvägen har fått en egen sida.

En händelse som också borde ha en egen sida är elektrifieringen av GDJ som blev klar 1943, trots svårigheter med materialet under kriget.

Närmast stationen kom det till flera andra byggnader som hotellet, apoteket och doktorsbostaden. Några bilder är med.

Det uppfördes ett antal personalhus väster om stationen. I varje fall ett är kvar. Det ligger närmast Valhalla på Stationsgatan 17. Det hade beteckningen 9A. Numera ingår det inte i järnvägens byggnader. De övriga har jag sett fragmentariska uppgifter om.

På samma adress ligger ett vattentorn (bild 20) som hörde till ånglokens tid men troligen också var till för brandförsvaret. När det uppfördes är inte klarlagt. Det fannns ett vattentorn på nästan samma plats uppfört 1898 (bild 38). Det bör ha ersatt vattentagningen vid tidigare Jädrans station.

Det fanns en viadukt över bangårdens östra del. Den byggdes 1908 och revs 1943. Den gjordes i U-form för det fanns inte plats för de långa uppfarterna som krävdes för att hästarna skulle orka dra tunga lass uppför och kunna bromsa utför. (Elvert Eriksson) Den nuvarande viadukten har rak sträckning.

Det har också funnits en gångbro från Portvaktstugan över till järnverksområdet, alltså längst till öster.

I väster korsade Seegatan spåren. Den övergången stängdes okänt år.

En sak som har dykt upp i en Facebooktråd är att det så kallade Intressekontoret (IK) som tidigt var Järnverkets kontor eventuellt kan ha varit banvaktstuga. Det bör i så fall ha varit en kort tid och verkar inte finnas belagt i dokumenten.

Jag vet ännu inte var jag ska placera banmästaren Nils Andersson (bild 27) så bilden får ligga här tillsvidare.