Sandviken och järnvägen - försök till historieskrivning

Vi börjar med geografi och historia. Järnvägen drogs fram och förbi Sandviken 1857-58. Då var staden Sandviken nästan inte ens påtänkt. Det som skulle bli dess livsnerv, järnverket hade sin verksamhet i Högbo en bit norrut längs Jädraån. Först något år senare började industrin byggas upp på sin nuvarande plats.

Sandvikens första järnvägsstation låg vid Jädraån eftersom det därifrån var möjligt att ta sig med båt eller hästskuts till Högbo.

Redan 1863 blev en ny järnvägsstation anlagd något öster om den nuvarande. Då hade järnverket börjat växa och människorna flyttade in. Det första stationshuset ersattes 1868 av ett nytt och större ännu en bit västerut. 1909 var det nuvarande stationshuset klart, längre västerut och närmare stadsbebyggelsen.

Men vart tog de "överflödiga" byggnaderna vägen? Om Jädrans kortlivade stationshus är buden olika. Mera om det på sidan som handlar om Jädrans station.

Det första stationshuset i centrala Sandviken var i princip en banvaktstuga och den stod kvar några år efter att 1868 års station togs i bruk och med annan användning, men sedan revs den eller flyttades den till någon annan plats.

Vid stationen byggdes allteftersom flera andra byggnader som personalbostäder, godsmagasin och vattentorn. Bangården kom en lång tid att domineras av en tornlik byggnad, växeltornet, varifrån man likt ett nutida flygledartorn övervakade tågrörelser och manövererade växlar.

1943 var elektrifieringen klar och året innan hade järnverket vuxit ur sitt område och linjen flyttats längre norrut. Verket växte också söderut i viken som ju hette Sandviken. Där fylldes ut och byggdes hela tiden.

Längs banan behövdes banvakter och stugor för dessa. Enligt Stig Lundin fanns det fyra stugor, från väster till öster: Sätra, vid Seegatan, Stensmo och Rödjängstorp. Längre västerut fanns det en närmre Kungsgården och mot Gävle fanns det naturligtvis andra.

Stig Lundins karta över Sandviken 

I dag är "järnvägsstationen" ett "Resecentrum" där tåg och bussar möts. 1909 års stationshus står kvar och fungerar mest som väntsal.