Vattenhästar och vattentorn
Västanhede
Näs-Morshyttans Järnväg öppnades 1876. Det var en smalspårig järnväg, 891 mm, bara 12 km lång. (2022)
Västanhede
Järnvägen ersattes 1921 av normalspår till Horndal, NsHJ. Trafiken till och från Näs avslutades 1953. (2022)
Västanhede
Invändigt i tornet kan man se att cisternen
rivits ut då den ansågs vara en fara. (2022)
Dokumentation om tornet
Byvalla
Järnvägsbygget påbörjades 1889 och trafiken kunde starta med brukens gods 1891. Banans signatur var BLJ. (2022)
Byvalla
Banan blev ändå långlivad för att vara en kort smalspårig järnväg. De sista tågen gick så sent som 1964. (2022)
Byvalla
I närheten av vattentornet syns resterna av en vändskiva. Den såldes och finns efter några turer hos JTJ. (2022)
Ulriksfors
Väl dolt bakom slyskog ligger lokstallet med vattentorn och vattenhäst. Nu är det helt annan verksamhet här.
Ulriksfors
Vattenhästen finns kvar men det är nog tveksamt om den fungerar. Den verkar dock vara välbevarad.
Ulriksfors
Närbild av foten på vattenhästen. Denna och de övriga bilderna är tagna av Monica Dahlin 2021-11-27.
Knoppen
Lite norr om km 289 på Inlandsbanan ligger vattentaget Knoppen. Vattnet kommer i en ledning från en högre belägen tjärn.
Knoppen
Platsen ligger mitt ute i ingenting men är förmodligen vald av de naturliga förutsättningarna.
Knoppen
Vattenflödet reglerades från den lilla kuren med vajrar upp till tjärnen. (2021)
Här är platsen (OpenRailwayMap)
Emådalen
Just där E45an korsar Inlandsbanan finns det här typiska vattentornet kombinerat med en utkastare för vattenpåfyllning. (2021)
Tandsjöborg
Norr om stationen i Tandsjöborg på Inlandsbanan finns detta vattentorn där banan går på östra sidan om Tandsjön.
Åbydal
En tidigare station på DONJ intill där banan korsade Ostkustbanan. (2013)
Bangården, karta 1896
Fryksta
Vattenhästen kommer egentligen från Kil. Här i Fryksta har det enligt uppgift aldrig funnits någon. (2012)
Hybo
Vatthästen tillsammans med drivaxlar för lok och en semafor är uppställda som ett minnesmärke vid Dellenbanan. (2014)
Anten
På denna museibana finns två vattenhästar, den här vid
Anten och en vid Kvarnabo.
Foto: Rune Hedberg
Storvik
Vid denna stora järnvägsknut finns en vattenhäst intill lokstallet. Vattentornet ses långt bort i bakgrunden på bilden. (2021)
Storvik
Mellan bangården och den livliga trafiken på E16 står vattentornet, här inbäddat i höstfärgerna. (2021)
Storvik
Vattentornet är en intressant konstruktion i armerad betong,
här sedd underifrån. (2021)
Mera om Storvik
Sandviken
Det första vattentornet blev klart 1898. Tidigare fanns
en vattenstation vid Jädran.
Mera om Jädrans station
Sandviken
Jag saknar uppgifter om när det här tornet vid Sandvikens station kan vara byggt. Nu ligger det på privat mark. (2021)
Jädraås
Museijärnvägen JTJ fick ärva en ganska komplett
anläggning från DONJ. (2021)
Mera om Jädraås
Lycksele
En ganska vanlig lösning för vattentorn är att de är hopbyggda med lokstallet så även här. (2021)
Lycksele
Mitt emot lokstallet på bangården i Lycksele står denna vattenhäst och ser ut som om den inte har någon funktion att fylla. (2021)
Persberg
Persberg ligger vid den äldsta delen av vad som skulle bli Inlandsbanan, från början Östra Värmlands Järnväg (ÖWJ) (2013).
Krylbo
Intill stationsbyggnaden ligger denna byggnad som enligt ritningarna har varit ett vattentorn. (2022)
Orsa
Vattentorn är inbyggt i lokstallet, en ganska vanlig lösning. Linjen Orsa-Sveg, tidigare OHJ ingår nu i Inlandsbanan. (2018)
Altuna
Vattentornet står till synes helt omotiverat på
en gräsplätt vid landsvägen i byn Ådalen,(2022),
Mer bilder
Altuna
Den här skylten har satts upp av Altuna Hembygdsförening
Läs skylten som text
Uppsala Ö
Vattenhästen vid Uppsala Ö står mest som dekoration (2022)
Mera om vattenhästen
Runhällen
Vattentorn och lokstall vid Runhällens nedlagda station (2022)
Mera om Runhällen
Tierp
Vattentornet är som på många andra ställen hopbyggt med lokstallet. Har nog ingen användning i dag. (2022)
Ängelsberg
Ett ståtligt torn intill lokstallet pryder denna byggnad. Museiföreningen ENJ använder huset. (2022)
Riddarhyttan
En liten prydlig byggnad med turistinformation och museum. (2022)
Mera om KURJ
Gisslarbo
Troligen grundstenarna för vattentornet i Gisslarbo. (2022)
Mera om KURJ
Kristinehamn
Det gamla vattentornet vid lokstallarna speglar sig i Tågabs kontorshus. Och det kan det göra med stolthet. (2022)
Karlskoga / Bofors
Söder om stationen i Bofors, en bit från bron över Timsälven, står vattentornet i traditionell tegelarkitektur. (2022)
Ludvika
Vattentornet norr om stationen vid Kajvägen, nära den bro över spåren, som rasade under gjutning. (2022)
Kil
Vattentornet i Kil är byggt intill lokstallet och på traditionellt sätt integrerat med detta. (2022)
Kil
I Kil finns både vattentorn och vattenhäst kvar. Det får man hoppas beror på kulturhistoriskt intresse. (2022)
Fredriksberg
Vattenhäst i Fredriksberg vid gamla banvallen nu ett joggingstråk, en "station" för motionärerna. (2022)
Långsele
Det ståtliga vattentornet vid lokstallet i Långsele har fotograferats av Gunilla Humble. (2022)
Falun
Denna vattenhäst finns vid lokstallet i Falun som används av museiföreningen, MfGDJ. Av vattentornet finns en plåttank kvar(?). (2022)
Bilderna uppdaterade 2022-05-08
Om ämnet vattentorn och vattenhästar
Varför gör jag en webbplats om vattentorn och vattenhästar? Bakgrunden är ett stort intresse för järnvägen i allmänhet, uppblandat med intresse för tekniken och järnvägens stora påverkan på samhällsutvecklingen. Industrialiseringen behövde järnvägar och järnvägarna var beroende av de uppväxande industrierna. Järnvägar byggdes för industriernas produktion. Och industrierna behövde transporter för att distribuera produkter och arbetskraft.
De första järnvägarna var hästdragna banor men snart nog (1825) kom ångloken. Järnvägsnätet i Sverige började byggas upp på 1850-talet med ånglok för passagerar- och godstrafik. För att ångloken skulle kunna färdas över längre sträckor behövde de påfyllning av vatten till ångpannorna och naturligtvis kol till eldningen. Därför behövdes tankning ganska tätt längs banorna.
Anordningarna som användes för att fylla på vatten var stora "vattenkranar" intill spåren. De hade svängbara grova rör för att påfyllningen skulle gå snabbt. I många fall var de kopplade till lokala nät vid stationerna med egna vattentorn och ibland kopplade till ortens vattennät.
Elektrifieringen av järnvägen skedde successivt men på stambanorna kan man nog påstå att den var klar till 1940. Där järnvägen inte blev elektrifierad kom dieseldrift att ta över. Tankningsanordningarna för ångloken stod kvar länge och i en del fall revs den inte utan blev kvar som kulturminnen. Vid museibanorna blev de kvar eller byggdes upp för att serva ångloken som körs i trafik.
Av någon anledning som jag faktiskt inte kommer ihåg så började det här specialintresset att ta fart under tidiga hösten 2021. Och nu är vi där och då måste det dokumenteras!
När jag började samla material hade jag ingen aning om hur många objekt som fanns. Nu när jag ser omfattningen tror jag nästan att jag har tagit mig vatten över huvudet. Fast det är klart att om jag nu har tagit någon i båten så måste jag försöka ro hen i land. Det här är digital järnvägsarkeologi men det ger också anledning till resor för att leta upp objekten IRL.
Vad är "vattenhäst"
Vad betyder ordet vattenhäst och varifrån kommer det? På järnvägshistoriskt forum funderas så här: På engelska heter det water crane - i USA används ofta istället uttrycket water column (vattenpelare). På tyska är det Wasserkran eller Wasserhahn och på franska heter det prise d'eau (vattentagning) alternativt grue à eau (vattenkran). Och på finska är termen vesiviskuri som också det är en vattenkran.
Vattenhäst tycks ha varit en yrkesjargong medan det tekniska namnet är vattenkastare eller ibland vattenkran eller vattenpost.
Tack
Som vanligt har jag tagit hjälp av internets olika resurser och källor. De redovisas nedan med länkar. Dock får jag konstatera att det här nog är ett udda intresse jag har och det är få platser man kan leta systematiskt.
Texten uppdaterad 2021-12-28