Vattenhästar och vattentorn
Länkar till artiklar
Om ämnet ...
Klassifikation ...
Hur man bygger ...
Hur man river ...
Nybygge i gammal stil
Om ämnet vattentorn och vattenhästar
Varför gör jag en webbplats om vattentorn och vattenhästar? Bakgrunden är ett stort intresse för järnvägen i allmänhet, uppblandat med intresse för tekniken och järnvägens stora påverkan på samhällsutvecklingen. Industrialiseringen behövde järnvägar och järnvägarna var beroende av de uppväxande industrierna. Järnvägar byggdes för industriernas produktion. Och industrierna behövde transporter för att distribuera produkter och arbetskraft.
De första järnvägarna var hästdragna banor men snart nog (1825) kom ångloken. Järnvägsnätet i Sverige började byggas upp på 1850-talet med ånglok för passagerar- och godstrafik. För att ångloken skulle kunna färdas över längre sträckor behövde de påfyllning av vatten till ångpannorna och naturligtvis kol till eldningen. Därför behövdes tankning ganska tätt längs banorna.
Anordningarna som användes för att fylla på vatten var stora "vattenkranar" intill spåren. De hade svängbara grova rör för att påfyllningen skulle gå snabbt. I många fall var de kopplade till lokala nät vid stationerna med egna vattentorn och ibland kopplade till ortens vattennät.
Elektrifieringen av järnvägen skedde successivt men på stambanorna kan man nog påstå att den var klar till 1940. Där järnvägen inte blev elektrifierad kom dieseldrift att ta över. Tankningsanordningarna för ångloken stod kvar länge och i en del fall revs de inte utan blev kvar som kulturminnen. Vid museibanorna blev de kvar eller byggdes upp för att serva ångloken som körs i trafik.
Av någon anledning som jag faktiskt inte kommer ihåg så började det här specialintresset att ta fart under tidiga hösten 2021. Och nu sitter vi fast och då måste det dokumenteras!
När jag började samla material hade jag ingen aning om hur många objekt som fanns. Nu när jag ser omfattningen tror jag nästan att jag har tagit mig vatten över huvudet. Fast det är klart att om jag nu har tagit någon i båten så måste jag försöka ro hen i land. Det här är digital järnvägsarkeologi men det ger också anledning till resor för att leta upp objekten IRL.
Vad är "vattenhäst"
Vad betyder ordet vattenhäst och varifrån kommer det? På Järnvägshistoriskt forum funderas så här: På engelska heter det water crane - i USA används ofta istället uttrycket water column (vattenpelare). På tyska är det Wasserkran eller Wasserhahn och på franska heter det prise d'eau (vattentagning) alternativt grue à eau (vattenkran). Och på finska är termen vesiviskuri som också det är en vattenkran.
Vattenhäst tycks ha varit en yrkesjargong medan det tekniska namnet är vattenkastare eller ibland vattenkran eller vattenpost.
Tack
Som vanligt har jag tagit hjälp av internets olika resurser och källor. De redovisas nedan med länkar. Dock får jag konstatera att det här nog är ett udda intresse jag har och det är få platser man kan leta systematiskt.
Texten uppdaterad 2022-07-31
Här följer några exempel på deras variationer och likheter med ett urval av foton.
När det gäller deras funktionella uppbyggnad är den i princip identisk för alla vattentorn; man har en behållare för vatten som är en reservoar där vattnet lagras. Behållaren är placerad en bit över marken för att ge vattnet tryck att pressas ut till förbrukarna i tillräckligt flöde. Ångloken behövde fyllas på snabbt för att minska tiden för uppehåll. Reservoaren har också funktionen att jämna ut tillflöde och avtappning.
De första exemplen är träkonstruktioner i olika former. Liksom för många andra byggnader i järnvägens barndom var trä det dominerande materialet.
När det gäller hur vattentornen är uppbyggda kan man skilja på material och form. I grunden för deras funktion är någon form av "stativ" eller "fot" som ska bära upp vattenbehållaren. Man kan inte se konstruktionen på bilderna eftersom allt oftast är inbyggt, detta för att kunna isolera eller värma upp cisternen så att inte vattnet ska frysa vintertid.
Byggmaterialet för den bärande konstruktionen är i det enklaste utförandet av trä. Armerad betong är också vanligt förekommande där "stativet" eller "foten" är synlig med bärande pelare, fyra, sex eller åtta. Torn i tegel eller annat murverk förekommer, med det går inte att se om det finns stål eller betong innanför.
Ofta förekommer en kombination av material där nedre delen är betong eller murvek och den övre delen med behållaren är inklädd med trä.
Kvadratiska byggnader av murverk är vanligt förekommande.
En annan parameter är formen. De enklaste modellerna är kvadratiska eller rektangulära oberoende av material. Sedan förekommer sex- eller åttkantiga torn. Ibland är foten i en form och överdelen i en annan, till exempel cirkulär. Kombinationsmöjligheterna är många.
En ytterligare variation är att den övre delen kan vara vidare än foten. Ibland är detta enbart i form av en en mindre markering i fasaden. Och slutligen finns det olika takformer från "platt" till pulpet- och sadeltak. På mångkantiga och cirkulära torn förekommer koner och kupoler eller halvsfärer.
En vanlig kombination av byggnader är att vattentornet är hopbyggt med lokstallet. Detta därför att där var det ofta praktiskt att ha nära till vatten. I övrigt kunde vatten distribueras i ledningar i mark till vattenhästar på andra ställen på bangården beroende på hur stor den var.
En del byggnader är mycket konstfullt utförda. Betongkonstruktionerna är ofta i funktionell stil.
Cisternen behövde ju också fyllas på med vatten, vilket kunde göras med en pump som antingen stod i vattentornet eller en annan byggnad. På några bilder kan man se en liten vindmölla på vattentornet.
Några av de vattentorn för järnvägen som avbildas är verkligen konstfullt utformade. Även när det gäller de enkla formerna och materialen är de ofta välgjorda.
Många av byggnaderna har rivits av olika skäl, kanske mest för att det inte längre finns något behov. Ånglok används mest i museitrafik och om tågen inte går på egen bana så anlitas brandförsvarets tankbilar vid behov. En annan orsak är naturligtvis att järnvägen lagts ned.
Det finns ändå en del byggnader kvar som till och med uppmärksammas av byggnadsvårdande myndigheter och enskilda som kulturellt värdefulla.
Slutsatsen blir ändå att jag inte försöker mig på att göra något klassifikationssystem för vattentornen. Det får räcka med att man jämför dem sins emellan. Likheterna kan också i hög grad bero på att de är byggda enligt järnvägsbolagens standardritningar. Och det fanns många järnvägsföretag.
Texten uppdaterad 2022-07-31
Hur man bygger ett vattentorn
Jag har hittat ganska många bilder på vattentorn under uppförande. På den tiden hade man inte så avancerade kranar och lyftanordningar utan det mesta var baserat på handkraft och enkel mekanik. Ändå åstadkom man ganska fantastiska konstruktioner.
Det här vattentornet i Helsingborg har dokumenterats med ett flertal bilder.
Själva cisternen och diverse annat (?) levererades tydligen som ett element i form av ett grovt rör som man kan se på första bilden. Sen grävdes och gjöts en grund att ställ det på. Tornen i Billesholm och Trellebort tycks ha byggts med liknande konstruktioner, men annorlunda i övrigt.
Hela schabraket hissades sen på plats med en märklig ställning av trä som ser mycket primitiv ut med dagens mått.
Hur man river ett vattentorn
Flertalet vattentorn för järnvägen har rivits, men det är inte så ofta händelsen har dokumenterats. I det här fallet var orsaken det spektakulära raset som inträffade. Texten i tidningen citeras nedan.
Bild från DM när tornet byggdes
Collage ur tidningen
Den oskadde rivaren
Halva vattentornet rasade av misstag
ÖREBRO. Leif Johansson heter mannen som river SJ gamla vattentorn på norr i Örebro. I går skulle han tippa ner en 15 tons betongklump från tornet. Klumpen kom lite snett, och rev med sig nästan halva tegelsidan av det gamla vattentornet.
- Det bara small till, och så fylldes hela himlen av vit murbruksrök. Vattentornet såg vi inte alls för all rök, vi befarade att mannen som river tornet hade hamnat underst.
Men när röken kring tornet lagt sig kunde vittnena se Leif Johansson stå tryggt på den balkong som hänger på tornet endast några centimeter från det gapande hålet.
- Nej, jag var aldrig rädd, säger Leif Johansson. Jag är van att vara uppe på höjder som mäter 80-90 meter. Men det var ju liksom inte meningen att så mycket skulle .....
Texten uppdaterad 2022-11-18
Nybygge i gammal stil
Några mil söder om Sundsvall ligger ett nedlagt bruk - Galtström. Mellan bruket och hamnen vid havet gick en smalspårig järnväg. En annan linje gick från bruket till sågen. Bruket lades ned 1916.
Föreningen Galtströmståget började sin verksamhet 1988 och är nu mycket livaktig och ambitiös. Man arbetar i huvudsak med järnvägen vid Galtströms Bruk, fartygen samt med att utveckla Galtströms Bruk till ett levande arbetslivsmuseum.
Ett av projekten som föreningen har är att bygga ett nytt vattentorn. Förlagan till tornet är det vattentorn som togs fram som standardbyggnad av Statens Järnvägar på 1850-talet. Totalt har torntypen funnits i ca 200 exemplar från Skåne till Riksgränsen. Exempel är Bollnäs, Fredriksfors, Helgum, Näverkärret, Trångsviken och många andra.
Mer kan läsas på föreningens webbplats https://galtstrom.se/.
En förlaga till nybygget, vattentorn i Ransäter
En datormodell av tornet
Texten uppdaterad 2022-11-18