Vattenhästar och vattentorn

Urval: DigitaltMuseum Diverse
Ulriksfors

Ulriksfors

Väl dolt bakom slyskog ligger lokstallet med vattentorn och vattenhäst. Nu är det helt annan verksamhet här.

Ulriksfors

Ulriksfors

Vattenhästen finns kvar men det är nog tveksamt om den fungerar. Den verkar dock vara välbevarad.

Ulriksfors

Ulriksfors

Närbild av foten på vattenhästen. Denna och de övriga bilderna är tagna av Monica Dahlin 2021-11-27.

Knoppens vattentag

Knoppen

Lite norr om km 289 på Inlandsbanan ligger vattentaget Knoppen. Vattnet kommer i en ledning från en högre belägen tjärn.

Knoppens vattentag

Knoppen

Platsen ligger mitt ute i ingenting men är förmodligen vald av de naturliga förutsättningarna.

Knoppens vattentag

Knoppen

Vattenflödet reglerades från den lilla kuren med vajrar upp till tjärnen. (2021)
Här är platsen (OpenRailwayMap)

Emådalen, Inlandsbanan

Emådalen

Just där E45an korsar Inlandsbanan finns det här typiska vattentornet kombinerat med en utkastare för vattenpåfyllning. (2021)

Tandsjöborg, Inlandsbanan

Tandsjöborg

Norr om stationen i Tandsjöborg på Inlandsbanan finns detta vattentorn där banan går på östra sidan om Tandsjön.

Åbydal, DONJ

Åbydal

En tidigare station på DONJ intill där banan korsade Ostkustbanan. (2013)
Bangården, karta 1896

Fryksta

Fryksta

Vattenhästen kommer egentligen från Kil. Här i Fryksta har det enligt uppgift aldrig funnits någon. (2012)

Hybo, minnesmärke

Hybo

Vatthästen tillsammans med drivaxlar för lok och en semafor är uppställda som ett minnesmärke vid Dellenbanan.

AGJ

Anten

På denna museibana finns två vattenhästar, den här vid Anten och en vid Kvarnabo.
Foto: Rune Hedberg

Storviks vattenhäst

Storvik

Vid denna stora järnvägsknut finns en vattenhäst intill lokstallet. Vattentornet ses långt bort i bakgrunden på bilden.

Storviks vattentorn

Storvik

Mellan bangården och den livliga trafiken på E16 står vattentornet, här inbäddat i höstfärgerna.

Storviks vattentorn

Storvik

Vattentornet är en intressant konstruktion i armerad betong, här sedd underifrån.
Mera om Storvik

Sandviken

Sandviken

Jag saknar uppgifter om när vattentornet vid Sandvikens station kan vara byggt. Nu ligger det på privat mark.(2021)

Sandviken

Sandviken

Det första vattentornet blev klart 1898. Tidigare fanns en vattenstation vid Jädran.
Mera om Jädrans station

Jädraås

Jädraås

Museijärnvägen JTJ fick ärva en ganska komplett anläggning från DONJ. (2021)
Mera om Jädraås

Lycksele

Lycksele

En ganska vanlig lösning för vattentorn är att de är hopbyggda med lokstallet så även här.(2021)

Lycksele

Lycksele

Mitt emot lokstallet på bangården i Lycksele står denna vattenhäst och ser ut som om den inte har någon funktion att fylla. (2021)

Persberg

Persberg

Persberg ligger vid den äldsta delen av vad som skulle bli Inlandsbanan, från början Östra Värmlands Järnväg (ÖWJ) (2013).

Om ämnet vattentorn och vattenhästar

Varför gör jag en webbplats om vattentorn och vattenhästar? Bakgrunden är ett stort intresse för järnvägen i allmänhet, uppblandat med intresse för tekniken och järnvägens stora påverkan på samhällsutvecklingen. Industrialiseringen behövde järnvägar och järnvägarna var beroende av de uppväxande industrierna. Järnvägar byggdes för industriernas produktion. Och industrierna behövde transporter för att distribuera produkter och arbetskraft.

De första järnvägarna var hästdragna banor men snart nog (1825) kom ångloken. Järnvägsnätet i Sverige började byggas upp på 1850-talet med ånglok för passagerar- och godstrafik. För att ångloken skulle kunna färdas över längre sträckor behövde de påfyllning av vatten till ångpannorna och naturligtvis kol till eldningen. Därför behövdes tankning ganska tätt längs banorna.

Anordningarna som användes för att fylla på vatten var stora "vattenkranar" intill spåren. De hade svängbara grova rör för att påfyllningen skulle gå snabbt. I många fall var de kopplade till lokala nät vid stationerna med egna vattentorn och ibland kopplade till ortens vattennät.

Elektrifieringen av järnvägen skedde successivt men på stambanorna kan man nog påstå att den var klar till 1940. Där järnvägen inte blev elektrifierad kom dieseldrift att ta över. Tankningsanordningarna för ångloken stod kvar länge och i en del fall revs den inte utan blev kvar som kulturminnen. Vid museibanorna blev de kvar eller byggdes upp för att serva ångloken som körs i trafik.

Av någon anledning som jag faktiskt inte kommer ihåg så började det här specialintresset att ta fart under tidiga hösten 2021. Och nu är vi där och då måste det dokumenteras!

När jag började samla material hade jag ingen aning om hur många objekt som fanns. Nu när jag ser omfattningen tror jag nästan att jag har tagit mig vatten över huvudet. Fast det är klart att om jag nu har tagit någon i båten så måste jag försöka ro hen i land. Det här är digital järnvägsarkeologi men det ger också anledning till resor för att leta upp objekten IRL.

Vad är "vattenhäst"

Vad betyder ordet vattenhäst och varifrån kommer det? På järnvägshistoriskt forum funderas så här: På engelska heter det water crane - i USA används ofta istället uttrycket water column (vattenpelare). På tyska är det Wasserkran eller Wasserhahn och på franska heter det prise d'eau (vattentagning) alternativt grue à eau (vattenkran). Och på finska är termen vesiviskuri som också det är en vattenkran.

Vattenhäst tycks ha varit en yrkesjargong medan det tekniska namnet är vattenkastare eller ibland vattenkran eller vattenpost.

Tack

Som vanligt har jag tagit hjälp av internets olika resurser och källor. De redovisas nedan med länkar. Dock får jag konstatera att det här nog är ett udda intresse jag har och det är få platser man kan leta systematiskt.

Sidan uppdaterad 2021-12-28

Powered by w3.css