Slutet gott
Nu är grissäsongen avslutad. I går morse kom slaktaren och det behövs inte så mycket förklaringar i övrigt. Det blev en tidig morgon i höstmörkret. Vi gick ut med pannlampan på för att börja elda i pannmuren (bykgrytan). Det behövs hett vatten vid grisslakt.
Det blev en härlig höstmorgon när solen kom upp. Röken och ångan från eldningen spreds över nejden. Tina kom med som "hjälpslaktare". Själva har vi ju ganska så obefintlig erfarenhet av slakt.
Till att börja med var det lite nervöst kutande fram och tillbaka för att leta fram grejer som man behöver ha vid hemslakten. Och så gällde det att mata pannmuren med ny ved ständigt och blåsa på så brasan var i full fart. Hela grytan var fylld, så där en 100 liter vatten som skulle upp i koktemperatur.
När grisen är slaktad, tappas den på blod (som vi delvis tog till vara) och sen lyftes den över till skållkaret. Det verkar ha varit med länge. Det var gistet så vattnet rann rakt igenom. Det tätades med lite krossad säd. Som tur var hade vi traktorn att lyfta och hänga upp när det var klart.
Orsaken till skållningen är att man vill ha bort håren (pälsen, borsten). Det görs enklast genom att lägga grisen i ett kar, strö över finpulvriserad harts och sedan slå på det heta vattnet. Sen drar man en kedja under grisen och då skavs håren av och klibbar ihop med hjälp av hartsen.
Vår uppgift var att dagen innan krossa en lämplig mängd för att ha till hands. Den gamla marmorkaveln fick komma till heders. Normalt ska den vara till kakdegar. Och kakor tillhör inte våra (o)vanor.
Det här ska användas nästan uteslutande till att tillverka fågelmat inför vintern. Det blir talgbollar och annat godis.
Och blodet blev en ingrediens i plättarna, som vi har gett det nya passande namnet Halloween-plättar. Lämpligt nu i veckan.
